Josefine "JoJomen" Larsson

Kroksjön.
Fredagen hade hunnit bli lördag när jag somnade i min säng efter några öl och ett glas cava. En skräckfilm blev det också, hemma hos en kompis som bor några minuter promenadavstånd från mig. Filmen, som var ganska kass till en början, tog sig den sista kvarten och blev istället till en av de
bättre skräckfilmerna jag sett den senaste tiden. 
 
 
Gick upp runt 07:30. Hade kanske behövt sova lite till då jag somnat rätt sent och sovit sisådär den senaste tiden, men ibland är det svårt och då känns det bättre att börja dagen istället för att ligga kvar i sängen och vrida och vända på sig. 

Åt lite frukost framför datorn där jag satt och redigerade bilder.
Strax innan 12:00 åkte Palle och jag bort till Jesper och Ida i Älvängen där vi blivit inbjudna på grillunch. Ida stod och var grillmaster i värmen när vi parkerade bilen utanför deras hus. Och titta, så lyxigt och fint serverat! Grillspett med champinjoner, paprika och deras egenodlade gullök, samt halloumi, majskolvar,
bröd, sallad och olika sorters dressingar. 
 
 
Vi åt och satt och solade oss en stund. Vi började prata om Trollsjön som Palle och jag hade varit vid bara några dagar tidigare, vilket ledde in oss på Kroksjön som är ännu en sjö som ligger i närheten. 
Gick snabbt från snack till handling, och plötsligt var Jesper, Palle och jag påväg...
 
 
...för ett dopp i det som Jesper kallade den finaste sjön i hela Vättlefjäll.  
 
 
Mycket riktigt, jädrar vad fint det var där uppe! Är så faschinerad och glad över att det finns så många fina sjöar och platser man har att upptäcka bara runt hörnet där man bor. Vattnet såg nästan overkligt blått ut.
 
 
Träffade lite andra familjer som också ville ta en simtur. 
 
 
Jesper var väl en aning bitter på att de hängde precis där vi hade tänkt att bada. 
 
 
Medan mini-Ernst med fötterna hängde på torra land och ännu en gång blev kameraansvarig så hoppade jag och Jesper ner i sjön. På riktigt så var detta nog det varmaste vattnet jag badat i iår. Kanske på flera år till och med. Kändes nästan lite tropiskt, inte en liten sjö hemma i Ale. 
Där borta på Shutter Island-ön ser ni föresten mig och Jesper vinka. Tydligen var det ändernas bajs-station
då hela plätten var fylld av fågelskit. 
 
 
...så vi simmade tillbaka igen. Jag hade lite bekymmer med att klättra upp på berget igen på ett graciöst sätt. Vart glad ändå.
 
 
Tack till Ida och Jesper för en fin förmiddag med gött käk och fint sällskap!
Kroksjön, check! Undrar vad det blir härnäst.

Harre gött, häääääj!
Trollsjön.
De säger ju det, allihopa, att man ska röra på sig när man mår dåligt. När tankarna bara snurrar, aldrig får fäste eller någonsin blir genomtänkta. De bara kastas runt där inne, krockar med varandra, det är för många för att kunna hantera, det blir kortslutning och man bryter ihop. Orkar inte. 

När man mår som sämst och ligger där på soffan och knappt är kapabel till att stänga av TV'n trots att man känner hur den stör mer än den håller sällskap, eller när man vet att man måste handla en mjölk nere på Konsum som ligger trettio meter från ytterdörren, men det är så fruktansvärt svårt och det känns som att bestiga ett helt fucking berg - då är det inte att bege sig ut på en promenad eller åka till gymmet det första man vill göra. Man varken vill eller kan göra någonting. 
En promenad räddar inte det här.

 
Men så är det inte riktigt. 
Det finns en anledning till att alla säger att man ska röra på sig, det är för att det fungerar. Det hjälper. Det blir bättre och det känns lättare. Blir det till en daglig rutin och lika viktig del i ens vardag som att gå upp och borsta tänderna på morgonen - då kommer det kännas ännu finare, både fysiskt och psykiskt.  

Därför är jag så glad att det finns så många fina naturreservat och vandringsleder i skogarna häromkring där jag bor. Många tänker att Surte är en tråkig förort, likaså Bohus. Och, ja, till det yttre så är det inte så exotiskt. Det ser faktiskt jättetråkigt ut. Det inte hit man tänker att man ska ta en heldagsutflykt till om man säger så, om man inte vet vad som finns lite längre in, uppe i skogarna...
 
 
Jag hade en jobbig förmiddag efter att jag gått av mitt dygnspass på jobbet häromdan. Ringde några samtal, grät i luren, sjukskrev mig och skulle återkoppla när jag tänkt igenom saker. Kroppen sov, men huvudet gick på högvarv. Omöjligt att vila bort allt som malde på i huvudet. 
Men, vi löste det. Palle kom förbi. Vi käkade middag tillsammans.

Sedan satte vi oss i bilen och tittade lite frågande på varandra;
"Vart ska vi ta vägen nu då?"
"...jag vet inte. Vi får se!"

 
När vi begav oss norrut fick jag en idé och bad honom svänga in mot Bohus. 
"Kör tills vägen tar slut, jag vet ett place vi ska till..."
 
Så vi körde uppför backen, vägen blev krokigare och smalnade av. Asfalten blev till grus och dikerna brantare vilket gjorde det svårt för två bilar att mötas. Vi fick bromsa in för bärnstensfärgade katter med halsband och koltrastar som inte riktigt brydde sig om den svarta skåpbilen vi körde med.
 
 
Vid vägens ände fanns en parkering intill en stor hage. Inga lamadjur den här gången. 
Vi promenerade längs en grusväg där bilar, förutom speciellt utvalda få som tillhörde scoutkåren, var förbjudna att köra. 
Kände igen vägen, och det slog mig att jag varit här förut - under mitt första år i Surte, 2014. Jag skrev ett inlägg om det, plus lite andra anekdoter som att en kattunge kissade på mig och bajsade i min resväska och sånt där...
Det som en gång publicerats där ute i cyberrymden ligger ju forever kvar, vet ni väl.
här finns det att läsa för den som vill. 
 
 
Palle och jag vek av från vägen och upp på en liten stig in i skogen som jag tycktes kändes bekant, och mycket riktigt kom vi dit som Jesper och jag hade promenerat på fyra år tidigare. Trollsjön hette det. Vindskydd, eldstad och en vinglig brygga som såg ut att kunna gå sönder vilken sekund som helst. 

Vi hittade även flera små stugor som måste ha tillhört schouterna, som den här lilla hobbit-stugan. Det växte gräs och mossa på den.
 
 
Fönstrerna var igentäckta så att man inte kunde se in, och dörren var låst. Inte oväntat förstås, men man blev helt klart nyfiken på vad som fanns där inne, och om stugan var i bruk fortfarande. Tydligen ska det vara någon jaktstuga, berättade Jesper för oss. Hade varit mer spännande om det varit en riktig enstöring som bott där, en gubbe som viljat isolera sig från omvärlden och vara ett med naturen. Lite som The Brown Wizard från Hobbit-filmen.
 
 
"Det här är mitt drömhem! Såhär ska man ju bo!" utbrast Palle. 
Får leta upp någon scoutledare och fråga om det är till salu.
 
 
Vi hörde muller längre bort. Det åskade väldigt dovt och lät som det var ganska långt bort. 
Plötsligt började det blåsa rejält. Varma, men oroliga vindar. Det hindrade dock oss inte från att fortsätta in i skogen för att hitta en lämplig plats där man kunde bada eftersom det var närmare 30 grader varmt. 
 
 
Mörka vatten. Säkert fylld av gäddor och andra fula fiskar, men så snart jag hade gått i tänkte jag inte på det längre. Det var bara att kasta sig ut och för ett slag kändes det nästan varmare i vattnet än på land. Aldrig förr har det varit så lätt att bada.
 
 
Det fortsatte att mullra längre bort. Jag simmade ut en bit och blev rädd för att sliskigt sjögräs som slingrade sig kring mina fötter. Jag tycker om att bada, men jag är väldigt kinkig med läskig botten och alla oberäkneliga djur som kan få för sig att naffsa på en. 
 
 
Palle höll sig på torra land och skötte kameran. Är så glad att han är med och plåtar. Det kanske blir en såndär årsbok i år som jag sagt i så jädrans många år att jag ska göra, nu när jag har en praktikant som kan hjälpa till med bilderna. Skönt. 
 
 
Det började regna. Väldigt lite dock, det bade nog behövts mycket mer än så för att träden, blommorna och alla andra växter och djur ska fortsätta leva och må bra. Det har varit så torrt att flera blad på träden hade tappat sin färg, såg ut som höst.
Vi tog skydd under ett vindskydd. Bestämde att där skulle vi övernatta någon gång. Gå upp vid soluppgången och ha ett morgondopp och plocka blåbär och lingon i skogen till frukost. 
 
Mathias ringde. Han ville ha med oss till Liseberg där The Sounds skulle spela samma kväll. Som sig bör i skogen var det dålig mottagning så jag fick promenera runt lite där framför vindskyddet för att höra vad han sa. 
Blev ingen The Sounds den kvällen. Istället satt vi kvar i vindskyddet ett tag till, la oss på rygg och läste vad andra övernattare hade ristat in på väggarna.
 
 
När kvällssolen färgade hela skogen guld började vi bege oss tillbaka mot parkeringen igen. Sakta storsade vi på grusvägarna i skogen och pratade om hur det skulle vara att faktiskt bege sig ut någon gång och tälta eller sova i något av de där vindskydden i naturreservaten på riktigt. Jag själv är ingen van campare, och trots att jag besökt Sweden Rock Festival i sisådär tio år så har jag aldrig sovit i tält under någon gång. Så, jag är väldigt sugen på att prova på det någon gång. 
 
 
Hemma igen. Vi var trötta och la oss på soffan.
Solen strålade så fint in mot Graveyard-skivan jag fick för några veckor sedan. 
 
 
Avrundade dagen med en skräckfilm som inte var särskilt bra. Tydligen är det väldigt svårt att göra skräckfilmer som innefattar någon poäng eller mening. Det är bara död, spatter, död, blod och död. Netflix skräckbibliotek är heller inget att hurra för. Känns som jag betat av de allra sämsta.

Tack för mig, och tack för att ni läste.

Harre gött, hääääj!
Kotten.
Jag gick upp tidigt på måndagmorgon för att tvätta och jobba framför datorn. Det går framåt, men långsamt med bildredigeringen. Har tänkt väldigt mycket på det där den senaste tiden, mitt fotograferande, skapande och företagande. Vad vill jag egentligen göra, liksom. Känner väldigt väl att en förändring kommer att göras, och jag vet på ett ungefär vad jag vill göra och hur företaget kommer att arta sig
Men, nog om det för nu.

Sol och blå himmel vart det denna dag. Vettesjutton om det var 28,9 grader som det står på den här bilden nedan,
men nog var det sommarvärme.

Efter lunch åkte jag och Palle på en liten utflykt till Kungälv för att fika på Kotten och ta en promenad uppe i Fontin.
 
 
Kotten är ett café beläget uppe vid Fontins motioncentral. Här finns många fina vandringsleder i dess naturreservat, både för de vana hurtbullarna och rutinerade motinärerna - eller för oss som bara tycker om att luffsa i skogen och va lite góa. Vi är dem som gärna går en liten bit, men som stannar till för att titta på grodor, små näbbmöss eller annat gulligt som dyker upp i ens väg. Ta tid, slå rekord och sitt personsbästa och faen hans moster är med andra ord inte intressant för mig. Höhö.  
 
 
Längre bort anade man mörka moln. Enligt min väderapp skulle det både åska och regna senare samma eftermiddag, men vi hade tur med vädret under vårat besök här och vi kunde sitta utomhus för att ta en fika.
 
 
Stod och velade och tvekade mellan alla godsaker ett bra tag. Här fanns både matiga smörgåsar, smoothies och olika bakverk som muffins, punchrullar, bullar, kladdkaka, bärpaj och småkakor.
 
 
Det slutade med att vi plockade på oss varsin kopp kaffe och lite olika sorters kakor, en punchrulle och en chokladboll. Vi slog oss ned på bryggan och dinglade med fötterna ovanför vattenytan samtidigt som vi betraktade kanadagäss, fiskmåsar, änder och andra sorters fåglar vi inte kunde namnet på.
 
 
Hej hej!
 
 
Som de hurtiga människorna vi är bestämde vi oss för att ta en rejäl joggingtur på sisådär tre mil runt i skogen.
NOOOOOOOT.
Palle poserade framför kameran för att se lite Sporty Spice ut på bloggen...
 
 
...och jag kämpade, oerhört graciöst, att ta mig fram på den här...grejen. Vad heter det? Hinderbanestång? Klätterstång? Tjångstång? Jag vet inte. Jag klarade att ta mig från ena sidan till den andra i alla fall. Nöjd.
 
 
Vi fortsatte vår promenad och chansade lite hit och dit mellan de olika promenadstigar. Det är så himla fint i den här skogen. Om ni inte varit här uppe tycker jag att ni ska bege er hit, finns så många stråk att gå på och utsiktsplatser att stanna till vid. Måste åka tillbaka hit igen och promenera lite längre nästa gång. 
 

Gó, enkel utflykt. Mycket glad för detta! 
När jag skriver detta är det måndagkväll, klockan är 21:25 och jag börjar bli lite trött - men jag måste sitta lite till med bildredigering innan jag kan gå och lägga mig med gott samvete över att jag fått gjort något bra idag.

Imorgon ska jag fortsätta redigera bilder och laga matlådor inför kommande jobbpass på extrajobbet.
Om det är bra väder kanske det blir en ny liten utflykt. Vi får se.
Tack för att ni läste!

Ha dä gött, häääj!