Josefine "JoJomen" Larsson

Visst känns det fint att vara vid liv en dag till.
Ja, hallå jaaa?

Sommaren har precis börjat på pappret, det är juni nu - men för mig känns det som det pågått länge. Sweden Rock, som brukar vara startskottet för den här årstiden, kändes som det kom sent. Att det liksom är mitten på sommaren, kanske till och med i slutet. 
Och det är ingen dålig grej - tvärtom. Jag har gjort mer under två veckor i maj än vad jag gjorde hela juni, juli, augusti förra året. Och vi har så mycket kvar, så mycket sommar att ta in och nyttja det här året. Glad när jag tänker på det. 
 
 
Vi har hittat en ö ute i Surtesjön som ligger några få simtag, eller väldigt vingliga och stapplande steg ut från fastlandet. Vi pratar om att sätta upp en flagga där, "Här är vår ö!" och kanske till och med tälta trots att ingen av oss är någon vidare van tältare. Hur vi ska få fast tältpinnarna på berget vet vi inte, tänker att det löser sig. Sova under bar himmel ska ju vara fantastiskt säger dem. Jag har aldrig gjort det. Kanske är dags nu, fira in mitt 26-åriga jag med att rymma hemifrån för en natt och bo på en ö och sova under bar himmel. Förvisso några få kilometer hemifrån, i min egen hemort, på en liten sten i en sjö. Långt ifrån världens tripp och jourden runt-resor.  Men ändå, jag behöver inget stort, långt bort, länge, dyrt, maxat. Det är det lilla, det lilla som ändå betyder så mycket som lockar.

Jag har ju massor att berätta, inte bara om att jag hittat en liten plutt-ö.
Jag har varit i Blekinge, åkt på festival, fyllt år, brutit ihop, skrattat så jag gråtit, kramats en jädrans massa, blivit mega-förkyld för första gången på jättelänge, sovit alldeles för lite, tittat på världens sämsta skräckfilm, börjat se om Black Mirror-serien, jobbat, badat...

I skrivande stund mår jag bra. Väldigt bra. Hostan tär på mig dock. Jag vaknar runt 03:00 på nätterna för att jag måste hosta och dricka massor av vatten om vartannat. Har träningsvärk i magen och vill trycka bort smärtan när jag inte får någon luft. Jösses, kan man få magmuskler av hostande? Måste man ju kunna. 
Så, nu vet ni det, hemligheten bakom min beachbody när jag återvänder på stranden efter min sjukdomstid och har ett sjupack på maggen. Huh.

Men, just idag; jag känner mig lugn, tillfreds (ett ord jag aldrig haft i min ordlista, men kände att här passade det plötsligt in, håhå). Och det tänker jag försöka hålla fast vid ett tag till. Snart tänker jag berätta om allting fint som har hänt och händer. För jag saknar att skriva, saknar att dela med mig av allt bra som pågår just nu. Finns så mycket att vara glad över, för...allt är ju bra, egentligen. För fan. Öh, döh. 
 
Okay, vi säger så. Ja, ja det gör vi. Ja, ja det ska jag göra. Jaaa.
Harre gött, häääääääääj! 
Du kan lalla runt i Vasa bäst du vill.
När jag var yngre var jag bergsäker på att jag skulle flytta till Göteborg när jag blev stor. Mamma, min syster Louise och jag åkte dit tillsammans ganska ofta för att shoppa, gå på bio, Liseberg etc när vi var mindre. Louise och jag tog ledigt från skolan och så åkte vi iväg tidigt på morgonen och kom hem senare samma kväll - helt schlutt var man då. 
Då var resan en enrom tripp. Göteborg var så stort och så himla långt bort.
 
Idag bor jag inte i Göteborg, men väldigt nära. Det tar sju minuter med pendeln från Surte och in på Centralstationen i stan. Himla smidigt. Väldigt glad för dessa förbindelser. 
 
 
Min kärlek till stan har inte svalnat. Speciellt inte såhär års. Skulle nog i framtiden kunna se mig själv bo någonstans i stan. Kanske. Vet inte. Eller, jo?
Var och när det kommer bli har jag ingen som helst aning om. Men jag gillar stan, det gör jag. 
Där inne på Storan har man gått på många konserter. Första gången jag såg Mustasch var där inne. 2007. Jag var 14 år, min syster 16. Vi stod längst fram och fick varsin puss på munnen av Ralf. Det va fint, tycker jag. 
 
 
Köpte häromdan en mjukglass med tuttifrutti-strössel på och satte mig vid kanalen. En Paddan-båt packad med turister åkte förbi. Guiden längst fram i båten pekade med hela handen åt både höger och vänster samtidigt som hon berättade på området. Jag vinkade glatt mot passagerarna på båten och några gamla pensinärsgubbar skrattade och vinkade tillbaka.
Kanske trodde de att jag var någon turistattraktion. 
"Här har vi en turist från Surte ätandes en glass i solens sken! Denna sortens fölk är inte så
bra på att kitta fönster men tycker väldigt mycket om att laga mat!".
 
 
På andra sidan kanalen parkerade en grön folkvagnsbuss. Den skulle jag vilja ha. Tänk att få åka på turné och turista med den i Sverige. Sova i den. Spela in blandband till bilstereon. Kära nån vad vackert det hade varit. 

Funderade på vad dessa gamla byggnader är för något. Är det kontor, eller lägenheter? Gissar mer på det första alternativet, men blir osäker ju mer man tänker på't. Har ju ingen som helst aning vad det är för företag som hänger där om så skulle vara fallet. 
 
 
Tog en sväng genom Trädgårdsföreningen för att titta på blommor och folk. Där inne var det full parra på de allra flesta. Flera små träningsgrupper överallt som gjorde olika övningar, både med och utan redskap. Helt rätt tycker jag, varför ska man stå inne på ett gym och träna när man kan vara utomhus? Älskar parker. Där händer allting.
 
 
Titta så det blommar! Det är som en målning allting...
 
 
Den här sommaren hoppas jag på mycket parkhäng i Göteborg. Det ligger ju så nära Surte, det är så lätt att ta sig in till centralen och därifrån promenera. En kaffetermos och en tunnbrödsrulle så är allt klart! 

Ska vi säga så? Ja. Bra.
Harre gött, hääääääj! 


Det är först då som saker börjar hända, och det är då som du kan börja skönja nya perspektiv
Glad måndag! Hoppas ni haft en fantastisk fin helg. Den här veckan ska det bli upp mot 30 grader (?!) i flera dagar i sträck. Det är ju helt sjukt? Har vi någonsin haft en sån här värme i maj? Har vi ens haft det så här varmt någon gång i hela våra liv? Känns inte så. Jag hade glömt av hur högsommarvärme kunde kännas, och jag har förlåtit mig själv när jag under den resterande tiden av året blivit förbannad på mig själv när jag bara hittat massor av shorts i jeanslådan. Allt är förlåtet, alla shorts används. Hela dagarna, varje dag. 
 
 
Idag har jag mest suttit vid datorn och redigerat bilder. Det går, men det går långsamt. Men det där har vi redan
pratat om så det behöver vi inte göra igen. 
Runt lunchtid åkte jag vidare mot Älvängen. Jag skulle på mitt andra möte med en psykolog jag ganska nyligen börjat gå hos. Känns jättekonstigt att skriva, att jag pratar med en psykolog. Det är ju bara alla andra som gör - inte jag?   
Det var läkaren på min vårdcentral som tyckte att jag skulle gå och prata med en när jag var där och tog blodprover och berättade om min situation för några veckor sedan. Vi kan ge det ett försökt, tänkte jag och sa ja till det hela. Jag gör det inte till någon stor grej, det får gå som det går tänker jag. Det känns bara lite...ovant. 
 
 
I Älvängen blomstrade det. Eftersom jag var ute i ganska god tid med tåget så hade jag 20 minuter att strosa runt lite. Hittade en fin skogsdunge precis intill byggnaden jag skulle vara i. Hade kameran med mig, den får alltid följa med numera efter att länge stått på min hylla och samlat damm. Jag är glad att jag känner så igen, att det kan vara kul att fotografera för eget bruk. Det är lite så som den här bloggen få fungera - att jag kan skriva, fotografera och få utlopp för det jag själv tycker om. Här har jag inga krav, ingen prestationsångest eller några andra måsten. Jag uppdaterar när jag vill, skriver om vad jag vill och plåtar det jag vill. Det känns skönt. Jätteskönt.
 
 
Den här lilla skogsdungen var så himla gullig, men låg så konstigt till - mitt i centrum med massor av parkeringsplatser, en motorväg och nå' slags kommunhus vid sidan om. Det är ju på sådanahär plats man ska plåta, på de oväntade och lite udda ställena. Hade varit så gölligt med ett litet bröllopspar där borta som stått å kramats å höllt på...
eller en Bo Hansson. Han hade passat här. Hade kunnat bli en fin pressbild om han skulle återuppstå och få för sig att släppa Sagan om Ringen-albumet på nytt. 
 
 
Klockan är 15:36. Jag dricker kaffe och äter skorpor igen. Återigen är det dags för några timmars bildredigering. Senare i afton får det nog bli ett dopp i Surtesjön igen (jag badade i havet igår föresten! Tillsammans med tusentals små makrillar. Ska visa er det någon annan dag...), eller en tur till rhododendron-buskarna som blommar för fullt. Jag har tänkt varje sommar att jag måste ta några porträtt där borta tillsammans med dem, ha buskarna som en enrom bakgrund liksom. Det kan nog bra bli bra, tror jag. 

Ha dä gött, häääääj!