Josefine "JoJomen" Larsson

Att sitta inne ett tag, gör ingen jävel glad.
Måndag. En ny vecka där min väderapp visar 25 grader och sol mest hela dagarna. 
Har haft en helg med bröllopsfotografering utanför Borås, återträff med f.d klasskamrater från Nordiska Folkhögskolan samt sol och bad uppe vid Surtesjön med vänner. Och dessutom, det bästa av allting
- jag har blivit moster! Min storasyster och hennes Hasse har blivit föräldrar till en liten son och det känns så overkligt fint. Har lipat så mycket över den där bebisen ända sedan de avslöjade på julafton att de skulle ha barn. Nästan pinsamt att jag är så emotionell kring det hela, haha! Längtar efter att få träffa honom, och Louise och Hasse såklart. Världens bästa par och nu världens bästa föräldrar. 
 
 
Har massor av bilder som vill komma upp. Tänkte i detta inlägget berätta lite vad jag gjort den senaste tiden, alltså bortsett från att jag lipat över bebisar.
Uppdaterade min vinylvägg när världens bästa Palle överraskade mig med en bunt vinylskivor, samt Graveyards nya album Peace - på vit vinyl! Tycker omslaget är så fantastiskt fint med färgerna, typsnittet och allting. Den fick åka upp på väggen direkt.  
 
 
Försökte mig på en rätt med glasnudlar, wokade grönsaker och jordnötsås med vitlök, ingefära, chili och koriander. Såg himla trevligt ut, dock så måste jag erkänna att jag inte är en färsk koriander-person. Det smakar för mycket...medel. Synd på't, eftersom det ser så himla fint ut och är oerhört nyttigt. Kanske är det något man kan träna sig på att tycka om? 
 
 
Packade termoskaffet, laddade den bärbara högtalaren och åkte ut på en liten utflykt till Äggdal, strax utanför Kungälv. Har aldrig varit där innan. Mycket fint.
Köpte med lite lunch i form av ceasarcallad samt gårdagens fikabröd som reades ut för 5:-/styck. Älskar gårdagens fikabröd.
 
 
Observera hur Palle balanserar kaffemuggen på bröstet...
 
 
...två sekunder senare hade han hällt ut halva muggen med brännhett kaffe över sin bara överkropp och ner i naveln. Tur man jobbar extra som personlig assistent och kunde säga "Åjnewåjne" och servera honom en ny kopp.
 
 
En annan morgon var jag sugen på pannkakor. Serverades med turkisk youghurt, jordgubbssylt och kaffe. Börp.
 

Har varit med i en musikvideoinspelning tillsammans med Mark Zero på Lorentsbergteatern. Har alltid viljat jobba på något sätt musikvideos - och den här gången fick jag filma en hel video och jobba med ett steadycam-stativ, vilket jag aldrig gjort förut. Superkul! Trots att vi jobbade sisådär sju-åtta timmar var jag knappt trött efteråt. Sånt här vill jag göra mer av. 
Nu håller videon på att klippas. Hojtar när den har släppts!
 
 
Firade midsommar gjorde vi också! Vi var ett fint gäng som var hemma hos Louise och Hasse i Kode. Käkade en jädrans massa mat, spelade kubb och Guitar Hero, klädde midsommarstång, grillade och hade en oerhört mysigt och fin afton. Var dock lite kämpigt att gå upp 06:00 dagen därpå för att åka och jobba, håhå jaja...
 
 
Har suttit uppe vid Skansens Krona och sett solen gå ned över Göteborg. Är så glad att bo så nära den här fantastiska staden. 
 
 
Suttit på uteserveringar i Haga och druckit kaffe och öl.
 
 
Avslutar inlägget med en bild från Julia och Rasmus bröllop jag fick vara bröllopsfotograf under nu i helgen som var i Uddetorp. Fantastiskt gulligt brudpar. Skrattade många gånger tillsammans med dem.

Nu är det dags att återgå till redigeringen av bilder på både kontroslokaler, bandfoton samt bröllop. 
Tänker ändå att jag ska rymma iväg lite senare idag. "Att sitta inne ett tag, gör ingen jävel glad..." som de sjunger i filmen Dom Kallar Oss Mods. Måste få sol, syre och vattenstänk från Surtesjön. 

Ha dä gött, Häääj!
There's a world that was meant for our eyes to see.
Sommaren fortsätter, och vi med den. Kan man säga så? Jag vet inte, men jag försöker och vill nyttja dagarna så gott det går till att "rymma hemifrån", utforska outforskade områden, bada i sjöar och hav,  preppa termoskaffet, utomhuskonserter, öl på uteserveringar icg andra spontana utflykter - så mö det bara går! 
Allt det där som hör sommaren till, som gör att livet känns lite bättre. 

Kameran har vilat lite ett tag. Den har legat där i väskan, men inte kommit upp.
Tänker att den vilat färdigt nu och ska följa med på allt jag tar mig för, så att jag har något att titta tillbaka på när det råa och gråa håller ett kallt och fast grepp om en i vinter.

Gick till en psykolog ett tag i våras, när jag mådde som sämst. Jag började prata om mål, att jag känt mig så dum och "fel" att jag inte haft något riktigt mål eller vetat vad jag viljat göra. Men där och då sa jag det bara högt för mig själv
"Jag ska ha världens bästa sommar. Det är mitt mål!". Och så bestämde jag det. 

Och, so far - det är fantastiskt fint väldigt många stunder känner jag. Blir nästan rörd av sommarkänslorna.
Ska visa vad jag gjorde häromdan, när Palle och jag köpte en pizza och drog till skogs. 
 
 
Vättlefjällsleden har jag hört mycket om bland mina vänner här i Surte. Det är en ganska lång vandringsled som sträcker sig 25 kilometer från Angered till Nödinge med mycket sjöar och möjligheter till att paddla kanot - myz! När jag promenerar runt Surtesjön, som är sisådär sju kilometer lång, så ser jag alltid skyltar om Vättlefjällsleden. Dock kände jag att det där med att promenera över två mil var lite mastigt för mig och Palle den här aftonen.
Det får bli en annan gång. 
 
 
Följande bilder presenteras stolt i samarbete med Palle, som fick låna min kamera och gå loss där i skogen medan jag var pizza-bärare. Ni ser juh sicken talang han har för porträtt. Hade varit gött om han hade kunnat ta mina resterande bröllopsfotograferingar i sommar också...
 
 
Vi följde bara stigen in i skogen. Hade ingen direkt koll på vad vi skulle få se eller gå förbi. Någon karta hade vi inte direkt kollat på heller, så allt som dök upp fick bli en överraskning. Stannade till och plockade lite bär längs vägen och fick lära Palle-man skillnad på kråkbär och blåbär. Typiskt killen från stan, asså.   
 
 
Vi kom till en grind. och plötsligt var vi inne i ett Nangijala där kossor, får och hästar gick och betade tillsammans. Det var så himla vackert och eftermiddagssolen låg på och lyste så fint mellan träden.
 
 
Jag vill alltid gå och klappa alla djur. Snacka lite med dem, visa att jag inte är nå' farligt utan bara vill hälsa och ha lite gos. Det här fåret var himla mottaglig för det. Den är väl van att människor korsar hagen och vill komma fram och klappa. Eller så...
 
 
...tyckte den bara att jag hade en väldigt sjyst pizza som luktade gött. Den började naffsa på kartongen och blev himla butter när den inte fick vara med och dela på den. 
 
 
Vi gick vidare in i hagen och satte oss på en sten där vi hade utsikt mot alla betande djur. Nyfiket tittade de upp mot oss när vi satte oss ned och plockade fram vår picknick. 
 
 
Veganpizza, straigt from Nödinge. Varken Palle och jag är veganer, däremot vegetarianer. Dock händer det att jag käkar lite kött och fisk emellanåt, men jag köper aldrig hem det till mig när jag är och handlar. Men det där har jag ju redan skrivit om tidigare här i bloggen, så det behöver vi inte ta upp igen.
Hur som haver, veganpizza med grillad aubergin, ruccola, tomat och paprika. Sen var det den här veganosten; första slicen, mycket god - sedan tog smaken över lite för mycket. Det är även just det man hört från veganer också, att det svåraste är att hitta en riktigt bra ost som smakar bra.
Om jag skulle bli vegan så skulle det definitivt vara osten jag skulle sakna mest. 
Nåja, det var kul att testa i alla fall! Och mätt blev man. Nomnom.
 
 
När vi skulle börja käka fick vi sällskap. En liten shetlandspony (tror jag? Förlåt alla hästmänniskor där ute, jag kan ha fel!) ville, likt fåret vi hade stött på tidigare, smaka en bit och klättrade upp till oss. Blyg var den definitivt inte. Kändes dock lite väl närgånget när den flåsade mig i nacken och naffsa på min ryggsäck i hopp om att få något att mumsa på. 
 
 
Vänligt men bestämt lämnade vi vår plats och förklarade för den "snela hesten" att det minsann var vårat käk. 
 
Vi gick och satte oss längre in i hagen och åt i lugn och ro en bit från alla djuren. Vi pratade om allemansrätten, vad som är typiskt svenskt, politik och hur tråkiga pizzor kan vara. Sånt som man pratar om, ni vet.
 
 
Längre bort såg vi en sjö. Efter vi käkat upp bestämde vi oss för att försöka ta oss ned dit, men det var sumpmarker den sista biten ned så vi kom aldrig fram. Såg oerhört inbjudande ut dock med vattnet som gnisstrade.
Hamnade på ett fält som vi båda konstaterade att här hade man viljat styra upp en minifestival. Så vackert beläget och lite avskiljt i skogen, plats för massor av picknickfiltar, tält och en liten scen i ena hörnet med utsikt mot sjön. På dagen hade det kunnat vara lite mer familjärt där man kunnat ta med sig en egen picknickkorg, fått klappa fåren och hästarna och sedan sitta tillbakalutad i gräset och lyssnat på livemusik från exempelvis Trummor & Orgel och Daniel Norgren. Senare på kvällen hade det kunnat bli lite tyngre akter.
Vad det hade kunnat va får vi nog spåna vidare på till nästa gång vi hälsar på här.

Jädrar vad kul det är att visualisera och fantsiera om sånt där. Tänk vad mycket man hade gjort om man hade vågat...  
 
 
På tillbakavägen klappade vi hästarna hej då och bad om ursäkt att det inte blev några pizzarester kvar till dem. Även hästen försökte tugga i sig kartongen, men blev ganska besviken när den var tom. Förlåt och puss.
 
 
Den tröstade sig även hos Palle. Sedan skiljdes vi åt och var bästistar och bundis.
 
 
Vi tänkte fortsätta på vandringsleden, men förstod inte riktigt hur vi skulle gå. Det fanns ingen annan väg att välja på utanför staketet och hagen, så vi fortsatte in mot hagen igen när Palle plötsligt utbrast:
"Men vad i helvete...?!"
 
 
Kolla! Jag trodde inte det kunde bli mer heaven on earth, Nangijala och fridfullt - men så får vi syn på den här Dark Funeral-målade laman liggandes i skuggan och bara ha det gott. 
 
 
Så oerhört fin. Den bara låg där och...låg, och var fin. Vågade dock inte gå fram och klappa den. Den var ju liksom lika lång som mig, trots att den låg ner. OCH hade corpsepaint. Läskigt juh.
Men, åh vad söt den var. 
 
 
På vägen tillbaka till bilen stötte vi på andra djur, som små grodor och fjärilar med vackra mönster. Just denna fjäril var ju pretty much stendöd, men fortfarande fin. Är så fashinerad att, vem eller vad det nu är - moder jord eller naturen självt, kan skapa såhär fina mönster, former på djur och växter. Det är så coolt!
 
 
Vi hoppade in i bilen och drog vidare mot okänt mål. Vi körde in på små smala grusvägar vi inte hade någon aning om vart dem skulle leda oss, men det spelade ingen roll. Vi såg så många fina små sommarstugor och hus, sjöar, åkrar, ängar, hagar och djur. Stannade till mitt på vägarna för att vinka på ett rådjur som stod längre in i en skogsdunge och fick bromsa tvärt för att inte köra på en koltrast. Det är just det som är det fina med sådanahär spontana roadtrips, man ser så mycket och upptäcker vägar och platser man annars inte skulle ha sett. 
 
 
Vi stannade till vid en mack för kaffe, glass och en påse smågodis.
Bilstereon spelade Creedence, Fleet Foxes, Phosphorescent och Lord Huron.
Alla låtar blev som ett soundtrack till en film om en bekymmerslös carpe diem-roadtrip. 
"What good is livin' for the life you've been given if all you do is stand in one place..."


 
Palle har länge pratat om Aleklätten, att dit måste man åka någon gång. Jag hade inga direkta förväntningar på platsen. Tänkte att det var en vacker plats ute i skogen, men när vi började gå uppför backen så kände jag att det var någonting mycket mer än så - för att sedan mötas av den här utsikten. 

Visste inte riktigt vad jag skulle säga, så mäktigt! Skog, skog och återigen skog. Skog så långt ögat kunde nå. Det var en utsikt inte ens kameran riktigt kunda fånga, hur pampigt det var och hur liten man kände sig i den stora vida världen. Man kunde till och med se Marstrands Fästning från toppen.
 
 
 
 
Solen gick ned, och likaså vi ned för Aleklätten. 
Fantastiskt fin dag. Man kommer långt med en vän med en bil, pizza och glass på en mack. Sådana här sommarkvällar kommer man alltid att komma ihåg också, i alla fall jag. 
Tack till Palle för resesällskap och 95% av bilderna. 

Idag är det fredag. Jag redigerar bilder från gårdagen och ett gäng bröllopsbilder som ska levereras i nästa vecka. Imorgon har jag säsongens femte bröllopsfotografering. Hoppas på lagom:a grader och inte svetthetsvärme, ingen vind och lite moln i skyn. Det blir finast bilder då, tycker jag. Hoppas, tror och vill att det ska gå bra i alla fall.

Ha dä gött, häääj! 
I Babyland kallar alla varandra för Baby.
Gick upp tidigt på fredagen för att tvätta och jobba framför datorn. Förstår inte hur mitt lilla hem på 38 kvm kan bli så stökig när jag inte varit hemma så mycket. Och när jag är hemma så sitter jag vid datorn och jobbar. Trots det ligger det prylar överallt, huller om buller, ingen ordning på allting. Vafalls?
 
 
Anyway, efter några timmars jobb så gjorde jag mig iordning för att åka till stan. Jag skulle möta min syster Louise i Botaniska Trädgården för att fotografera bilder på hennes stora mage! Hon och Hasse ska ju ha barn i juli, och Louie är så rund och gó nu! Blir rörd bara jag tänker på’t att de ska ha barn, mamma ska bli mormor och jag moster.
 
 
Vi började med fika på deras Gardencafé, som det så fint heter. Vi tog varsin morotskaka med jordgubbar och blåbär på. Till det drack jag en fin apelsinjuice och tittade på  skator och ekorrar som sprang mellan träden. 
 
 
Jag har bara haft en gravidfotografering tidigare, så visst var jag lite nervös. Det är ju alltid lite speciellt att plåta någon man står nära också. Louise vill inte vara med på kort i vanliga fall, därför blev jag både överraskad och glad när hon frågade om jag kunde ta lite bilder.  
 
 
Här är de! Är så oerhört glad att Louie hittat en så bra kille. Tycker om dem båda så himla mycket. 
Första gången vi träffade Hasse var genom en gemensam vän i Göteborg, typ 2010 tror jag. Redan då sa jag till Louise att "Honom ska’ruh ha!". Sedan tog det ett par år tills de sågs och tog upp kontakten igen.
Och nuh! Sen ett år tillbaka bor de tillsammans i Kode utanför Kungälv - och snart blir de tre! <3 
 
 
Botaniska blomstrade för fullt. Det fanns så mycket att titta på, och precis som varje gång jag besöker platsen tänkte jag "Varföt hänger jag inte här hela dagarna?". Detsamma gäller Trädgårdsföreningen och Slottskogen - fantastiska platser. 
 
 
Hasse poserar framför vattenfallet i Japandalen.
 
 
Vi strosade runt i trädgården ett tag och avslutade allting med en glass. Därefter fick jag skjuts hem till Surte. Då jag inte käkat någon riktig mat under dagen var jag rätt hungrig. Bestämde att jag tillsammans med Palle och Sami skulle ta oss upp till sjön och köpa med oss pizza (blivit mycket av det den senaste tiden, Ehe...).
 
 
Vi satte oss på min favoritutsiktsplats vid baddammen. Här har man utsikt över hela orten och bort mot Angeredsbron åt ena hållet och Bohus Fästning åt andra. 
 
 
Jag lärde känna Palle förra hösten genom en fotosession jag hade med hans band Nala (de spelar på Sweden Rock Festival i sommar - fatta så skoj!) där han är gitarrist, men det är först på senare tid som vi börjat hänga lite mer. Palle är snäll, Palle är bra. 
 
 
Vi satt och käkade pizza och såg hur solen sakta men säkert gick ned. Vi pratade pensionssparande (oj vad konstigt det kändes att skriva det där), framtidsplaner, drömmar, komplex och fästingar. Typ.
 
 
När klockan var 22:00 hade jag kramat både Sami och Palle hej då. Redigerade några bilder från dagens fotografering i Botaniska för att sedan krypa ned till kojs och ladda inför lördagens båtutflykt, men det har ni ju redan sett bilder ifrån. Om inte, kolla här!  
Tack för att ni läste! <3 

Harre gött, häääj!