Josefine "JoJomen" Larsson

I Babyland kallar alla varandra för Baby.
Gick upp tidigt på fredagen för att tvätta och jobba framför datorn. Förstår inte hur mitt lilla hem på 38 kvm kan bli så stökig när jag inte varit hemma så mycket. Och när jag är hemma så sitter jag vid datorn och jobbar. Trots det ligger det prylar överallt, huller om buller, ingen ordning på allting. Vafalls?
 
 
Anyway, efter några timmars jobb så gjorde jag mig iordning för att åka till stan. Jag skulle möta min syster Louise i Botaniska Trädgården för att fotografera bilder på hennes stora mage! Hon och Hasse ska ju ha barn i juli, och Louie är så rund och gó nu! Blir rörd bara jag tänker på’t att de ska ha barn, mamma ska bli mormor och jag moster.
 
 
Vi började med fika på deras Gardencafé, som det så fint heter. Vi tog varsin morotskaka med jordgubbar och blåbär på. Till det drack jag en fin apelsinjuice och tittade på  skator och ekorrar som sprang mellan träden. 
 
 
Jag har bara haft en gravidfotografering tidigare, så visst var jag lite nervös. Det är ju alltid lite speciellt att plåta någon man står nära också. Louise vill inte vara med på kort i vanliga fall, därför blev jag både överraskad och glad när hon frågade om jag kunde ta lite bilder.  
 
 
Här är de! Är så oerhört glad att Louie hittat en så bra kille. Tycker om dem båda så himla mycket. 
Första gången vi träffade Hasse var genom en gemensam vän i Göteborg, typ 2010 tror jag. Redan då sa jag till Louise att "Honom ska’ruh ha!". Sedan tog det ett par år tills de sågs och tog upp kontakten igen.
Och nuh! Sen ett år tillbaka bor de tillsammans i Kode utanför Kungälv - och snart blir de tre! <3 
 
 
Botaniska blomstrade för fullt. Det fanns så mycket att titta på, och precis som varje gång jag besöker platsen tänkte jag "Varföt hänger jag inte här hela dagarna?". Detsamma gäller Trädgårdsföreningen och Slottskogen - fantastiska platser. 
 
 
Hasse poserar framför vattenfallet i Japandalen.
 
 
Vi strosade runt i trädgården ett tag och avslutade allting med en glass. Därefter fick jag skjuts hem till Surte. Då jag inte käkat någon riktig mat under dagen var jag rätt hungrig. Bestämde att jag tillsammans med Palle och Sami skulle ta oss upp till sjön och köpa med oss pizza (blivit mycket av det den senaste tiden, Ehe...).
 
 
Vi satte oss på min favoritutsiktsplats vid baddammen. Här har man utsikt över hela orten och bort mot Angeredsbron åt ena hållet och Bohus Fästning åt andra. 
 
 
Jag lärde känna Palle förra hösten genom en fotosession jag hade med hans band Nala (de spelar på Sweden Rock Festival i sommar - fatta så skoj!) där han är gitarrist, men det är först på senare tid som vi börjat hänga lite mer. Palle är snäll, Palle är bra. 
 
 
Vi satt och käkade pizza och såg hur solen sakta men säkert gick ned. Vi pratade pensionssparande (oj vad konstigt det kändes att skriva det där), framtidsplaner, drömmar, komplex och fästingar. Typ.
 
 
När klockan var 22:00 hade jag kramat både Sami och Palle hej då. Redigerade några bilder från dagens fotografering i Botaniska för att sedan krypa ned till kojs och ladda inför lördagens båtutflykt, men det har ni ju redan sett bilder ifrån. Om inte, kolla här!  
Tack för att ni läste! <3 

Harre gött, häääj! 
Jag slänger mina sorger, jag har inga minnen kvar. Jag känner ingen ånger, allting som jag ser är hav.
 
Ännu en vecka med högsommarvärme har passerat. Jag utnyttjar det så mycket som jag orkar och hinner varvat med extrajobb och bildredigering. Fortfarande känns den här värmen lite för bra för att vara sann. 
Igår var det lördag, en riktigt maxad dag som började redan 06:30 för min del då jag inte kunde sova. Överlag hade jag svårt att sova den natten. Gick och la mig sent på fredagen då jag ville sitta uppe och redigera bilder från en fotografering jag haft med min syster i Botaniska Trädgården samma dag, men när jag väl låg där i sängen och kände hur det tårades i ögonen av trötthet så var min kropp fortfarande pigg. Suck. Nåväl.

Jag gick upp och gjorde mig ordning för dagen. Vi var ett gäng som hade planerat att åka ut med Samis båt han köpte för bara några veckor sedan. Väderprognosen visade 26 grader och strålande sol. Perfekt. 
 
 
Vi kom ned till hamnen vid 09:30. Vi mötte upp Andreas och började lassa in alla prylar in i båten. Sami och jag hade varit på Coop tidigare sammma morgon och köpt nödprovianter i form av frukt, dricka, mjölk till kaffet, chokladbollar, korv och folköl. Vad mer på sjön behöver man? Termoskaffet var ju redan laddat liksom. Hey ho, let's go! 
 
 
Village People-teamet! Mathias, Jesper och Sami. Andreas och jag satt lungt tillbakalutade bak i båten och gungade med när pojkarna styrde kosan mot okänd destination. Hade ingen som helst aning om vart vi skulle åka, men det spelade inte så stor roll - bara att vara ute på vattnet kändes fantastiskt fint. 
 
 
Ur den bärbara högtalaren spelades en blandning av nytt och gammalt. Creedence, Jimi Hendrix och Jefferson Airplane mötte Håkan Hellström, Björn Olsson och The Soundtrack of Our Lives. Allt var som en film, med världens bästa soundtrack.
 
 
Och i alla hamnar stod massor av kossor och betade! Överallt var dem, och de var så söta allihopa. Som barn vinkade vi till dem från båten och sa "He-heeeej!". 
 
 
Vi åkte ut mot havet. Solen brände på bra från ovan och samtliga i båten fick en snygg bränna i nacken och på axlarna. 
Vi saktade in när vi började närma oss Gillholmen där några av Jespers bekanta bor. De var inte hemma, men berättade för Jesper i telefon att vi gärna fick lägga till med båten i deras hamn om vi ville. 
 
 
In med båten intill bryggan, sedan började vi packa upp lite av vår färdkost. Kanske inte hälsokuren nummer ett när alla plockar fram varsin chipspåse, folköl, chokladbollar och ett paket korv. Men det får vara så när man åker på utflykt. Det är inte så noga, det blir bra ändå. 
Vi käkade av vår matsäck, gick på utedass, hängde i solen och hade det skönt. 
 
 
Jesper försökte se vad det var för träd. Oxel var rätt svar 
 
 
Efter ett tag styrde vi kosan hemåt igen. Ingen aning om hur länge vi var där ute. Struntade fullständigt att kolla på klockan, vilket var så skönt. När vi nästan var hemma stannade vi till, slängde i ankaret och
hoppade i plurret för att ta ett dopp. 
 
 
"Bad bad boys, come with me, come with me..." 
 
 
Runt 17:00 var vi hemma i hamnen i Surte igen. Trötta, möra och knallröda av solen. 
Samma kväll skulle vi Vinöylklubben ha klubbmöte hemma hos Mathias. Jag hoppade in i en dusch och svidade om till en somrig dress för att sedan promenera hem till Mathias med ett gäng vinylisar under armen.
Här hos Mathias har man hängt en hel del. Badat i poolen, firat midsommar, käkat omelett, varit lite full, räddat bortsprunga hundvalpar som springit in på tomten...bland annat.
 
Vårat gäng fick sällskap av Palle från Kungälv och Tina från Kungsbacka. Vi satt ute vid poolen och badade, drack White Russian och försökte komma fram till om en riktigt Big Lebowski-White Russian har mjölk eller grädde i sig. Vet inte om vi kom fram till något rätt svar direkt, oavsett vad så var det väldigt trevligt där ute. 
 
 
Debatten "manspread-rekordet" kom på tal. Finns tydligen ett REKORD för detta, och när man ser den här bilden så är det juh helt absurt hur...att man...går det....asså...fan. NÄEJ. 
 
 
Mathias försökte slå rekordet, kanske Sami också. Mathias vann nog den matchen, jao. 
Tror att vi i framtiden kommer minnas tillbaka till 2017 och 2018 som Manspread-åren. 
 
 
Solen började gå ned. Mathias fick låna min kamera och sprang kring vårat gäng och knäppte några bilder. Även om vi inte sysn så tydligt allihopa, så blir jag så glad och nästan lite rörd när jag ser fina gruppbilder i sommarkvällar. Det bästa som finns! <3 
 
 
När knotten började äta på oss bestämde vi oss för att gå in och fortsätta lyssna på musik istället.
Jag hade skrivit till Andreas strax innan jag promenerade bort till Mathias att han skulle ta med sig Ac/Dc's Powerage-platta. Från ingenstans fick jag ett jättesug för just den plattan när jag stod hemma och gjorde ordning mig inför kvällen. Tur man har så lydiga kompisar som löste det hela! 
 
 
Mathias ringde och beställde pizza från kvartetskrogen. Tio minuter senare kommer krogägaren innanför dörren. "HEEEEJ ÖNER!" jublar vi när han kommer in med pizzan i famnen. Han såg glad ut. 
Vi slicade alla pizzor med en sax och åt med händerna. Ac/Dc-skivan hade tagit slut och istället snurrade Black Sabbaths bästhetsskiva Sabbath Bloddy Sabbath. Kramades gjorde vi också. Vet inte vem som njuter mest, vet heller inte om Sami försöker strypa stackars Tina. Jag var dock oerhört nöjd. Bästhets-kompisar!
 
 
Klockan 23:00 kom en taxi och hämtade delar av sällskapet då de skulle in till stan. Palle, Andreas, Sami och jag stannade kvar i Surte och fortsatte att lyssna på musik och prata om livet hemma i min lägenhet. 

La mig i sängen när solen hade börjat gå upp. Fönstret stod vidöppet. Måste vara över 20 grader där ute. 
Det här är sommaren. Det är nu man ska leva, på riktigt, all in, jättemycket, massa! 

Man ska ha dä gött, häääj! 

Baby du kan köra min bil.
Mathias och jag har känt varandra i sisådär tre år. Han är också den anledningen att jag aldrig mer dricker Fernet. Första gången vi träffades var på kvartetskrogen här i Surte. Andra gången var på Cajsa Warg i Majorna. Jag sa att han hade ett fint Beatles-linne på sig.
"Tack. Ska du ha en Fernet?"
"Vah?"
"Här - drick nu!"

Dagen efter jag upp med världens baksmälla och trodde att jag skulle gå under.
 
 
Men allt det där var längesen, nu är det nya tider. Igårmorse bjöd han mig på frukost hemma hos sig. Jag hjälpte till att ta fram svamp, spenat, citron, vitlök, tomat och ägg. Det skulle bli omelett! 
 
 
Chattade med mamma på WhatsApp samma morgon, när jag berättade om Mathias sa hon
"Ja! Han är udda. Men det är såna vänner som brukar hålla livet ut!".
Det tyckte jag var fint.
 
 
Vi lyssnade på passande frukost-musik i form av The War On Drugs. Fantastiskt bra band.
 
 
Bilden gör inte direkt omeletten rättvis. Det var mycket godare än vad det ser ut. Betyder nog att han måste göra frulle till mig oftare så att jag får en ny chans att ta en schnögg bild på't. 
Till det drack vi apelsinjuice och kaffe, pratade om kompisar, Pokemon Go och kvällens crusing i Kungälv. 

 
Solen lyste starkt bakom persiennerna, och efter frullen var det dags för både mig och Mathias att bege oss iväg. Eller, jag skulle hem och jobba med bilder igen - och M vidare till Kungälv och fånga Pokemon. 

Bildredigeringen gick bra. Känner mig ändå hyffsat lung inför leveransen och att jag klarar deadline. Hade ni frågat mig för för två dagar sedan hade jag nog brytit ihop bara att prata om det. Positiv som fan, hey ho...
 
Plötsligt var klockan 16:00 och jag hade inte käkat någon lunch. Slängde ihop någonting som inte hamnade på bild, och strax efter att maten var avdukad så ringde Jesper och frågade om jag skulle med på crusingen i Kungälv. Jag svidade om, sminkade mig och fortsatte kampen med att lära känna mig hår och stajla det utan några produkter (har vare sig en kamm, spray, vax eller liknande, så det får bli lite hipp so häpp on dä head). 
 
 
Här är mitt gäng! Mathias ville inte ställa sig med de andra barnen i ledet, därför är han lite utanför. 
Ida, Sami och Jesper var med, och lille Maxi förstås. Poserande fint framför kvartetskrogen.
 
 
Vi hoppade på en buss mot Eriksdahl och promenerade vidare in mot centrum. Titta så fint det är här i våra trakter! Med fästningen on top, båtar i hamnen och kossor betandes. Det är ju så poetiskt att man börjar gråta...
 

Och in rullade de, en efter en, fina fordon från alla årtionden. Musiken dånade från varenda bil,. Gyllene Tider, Snowstorm, Eddie Meduza och Grease-soundtracket dånade ut över hela stan. Fulla ungdomar vs. ordentliga herrar, några som lever för festen och andra som lever för bilen. Oavsett vad så var båda delarna lika viktiga den här dagen, det behövdes både det ena och det andra för att det  skulle kännas crusing, sommarkväll och festival-feeling. 
 
 
Den totala lyckan efter att inte ha blivit tagna av polisen påväg in till stan.
 
 
Vi träffade ett stort kompisgäng till de inbitna Surte/Bohus-borna som stt på picknickfiltar och grillade körv. Perfekt läge hade de hittat också, mitt i solen, nära till både vattnet och bilarna som crusade förbi. Jag hittade en ny bästa kompis också... 
 
 
...eller kanske ett "one day stand". Vet inte vad hen hette, vad det var för ras, hur gammal denna där var - men det spelade ingen roll. Vi älskade varandra där en stund. Eller, jag älskade den i alla fall. Hen såg ganska nöjd ut också så jag tänker att den diggade klappet. 

 
Vi fortsatte ännu längre in mot centrum där ännu mer folk trängdes. Jädrar vad mö folk! Å andra sidan blir jag inte så förvånad. De hade inte kunnat få en bättre kväll vädermässigt. Det är ju såhär det ska vara, mest hela tin!
Ett lastbilsflak fungerade som en scen där det var livemusik. Skoj tyckte jag, och the gang var duktiga!
 
 
Hittade ett fordon jag ville ta med mig hem. Stoppa i fickan och ha i byrålådan där hemma.
"Tänk dej att ha en buss i byrån, i en ask bland andra grejer..."
En sån önskar jag mig när jag blir stor. Tydligt så är den inte så bra att köra längre sträckor med, sa Jesper och Mathias. Synd. Jag får väl ha den som en sommarstuga på en strand vid havet istället.
 
 
Titta! Kolla! Hur mycket fölk som helst. Och hur mycket ljud som helst. Musik, bilarna som gasade på, alla som sjöng, alla barn som skrattade, alla barn som grät, alla bilexperter som stod och jämförde motorer och hästkrafter hit och dit och faen hans moster. 
Oj, där lät jag nästan lite gnällig. Icke menat - tvärtom. Återigen infann sig festivalstämningen. Bra uppvärmning inför Sweden Rock som nu är om mindre än tre veckor - tjoho! Men mer om det i ett annat inlägg längre fram.
 
 
He-heeej! 
 
 
...och pojkaaaar! Och jag. Här sitter Jesper och fipplar med telefonen, och jag med en folkis (Norrlands Guld, inge fancy-pancy att ta upp i Folköls-guiden tror jag) och klappar lilla Maxi på huvudet. 
Kände mig oerhört nöjd med min luftiga och oerhört icke-tighta byxdressen dagen till ära. Midjebandet från dressen tog jag av och knöt i håret istället. Oerhört praktiskt. Tack Gina Tricot för detta. 

 
Två andra coolingar, som förvisso inte hade sparkdräkt - men desto fränare solbrillor. 
 
 
Flera kompisar slöt upp i vårat gäng och vi stod där i rondellen. Vi lyssnade och sjöng Eagles of Death Metal som spelades på Mathias bärbara högtalare, drack folköl, käkade tjock korv med bröd och vinkade på tutande raggarbilar som åkte förbi. 
 
 
Solen började gå ned. Ett brandgult ljus över hela Kungälv, men festen pågick ännu. Trots det kände jag att det var dags för mig att knalla hemåt. KSami och jag slog följe

 
 Eftersom bussarna inte gick som vanligt då de stängt av större delen av Kungälv så promenerade vi över Kungälvsbron och vidare till andra sidan. Den här utsikten är ju helt fantastiskt. Sami fick stanna och vänta på mig flera gånger om för att jag skulle ta kort på kossorna, fästningen och solen som höll på att gå ned.
 
 
Och så var det med det, det var årets crusing i Kungälv för den här gången. Det var mitt andra år på det här spektaklet, och även om jag inte är jättekunnig på bilar så tycker jag ändå det är mysigt. Det är en sån folkfest och ännu ett stort tecken på att sommaren är här. Det är så fint, så jädrans fint.

Föresten, det ordet jag använder mest här på bloggen, det är nog faktiskt
"FINT".
Är inte det...fint?

Ha dä gött, häj!