Josefine "JoJomen" Larsson

Rymmer hemifrån.
14 grader var det när jag klev ut från jobbet några minuter över 07. Jackan har jag tryckt ned i väskan, den behöver jag inte nu. Folk är barbenta, bär shorts och klänningar och har en skinnpaj eller jeansjacka i famnen. Allt det här känns som ett helt nytt liv, en helt ny tid. Jag hade glömt att det kunde vara såhär varmt och känna såhär.

Väl hemma i Surte släpper jag mina grejer i hallen. Det känns kvavt och instängt så jag öppnar ett fönster. Jag luktar handsprit och svett och jag hoppar in i duschen. Har inte tömt golvbrunnen på alldeles för länge och det blir en liten översvämning inne på badrummet. Får ta tag i det där sedan...
Duschar svalt och tänker att det ska bli 27 grader samma eftermiddag. Har ingen som helst aning om vad jag ska ha på mig då alla mina svala och lätta sommarkläder ligger i tvätten. Klänningar som luktar gammal svett och linnen jag haft både som pyjamas och vardagsplagg. 

Kliver ut ur duschen, kramar vattnet ur håret som numera är ganska kort, men som ändå ska bli lite kortare när jag får tummen ur att ringa till en frisör och boka tid. Virar en grön handduk om min blöta kropp och går ut i köket för att sätta på kaffebryggaren. Råkar sparka till min samling av kartonger och mjölkpaket som står i en papperskasse. De ska sorteras i soprummet, men jag glömmer hela tiden att gå ned med dem. Istället ligger allt nu på golvet. Bygger upp allting igen och låter det fortsätta living on the edge. Måste gå ned och fixa det där. Egentligen hade jag behövt det i förrgår. Tidigare än det. Kanske förra veckan.
 
Laddar kaffebryggaren och ser att min basikika är död. Likaså mina gröna klängväxter som jag aldrig lär mig namnet på. De är stendöda, allihopa. Slänger dem i de överfulla soporna. Måste gå ut med dem också. 

Alla har vi någon gång haft ett hem som ser ut som fan.
Men det finns fan, och så finns det fan. Jag orkar inte se det här nu. 
 
 
Ringer mamma. Bryter ihop och gråter en skvätt i luren. Säger att jag inte orkar, att allt är så jobbigt.
Efteråt känns det lite bättre. Snyter mig i Serlas näsdukar som alltid är nära till hands. Och solen lyser, allt blommar och termometern visar nu över 20 grader. Just du ska va glad, JoJo. 
 
 
Så jag flyr allting den här dagen. Flyr tillsammans med mamma med till Louise i Kode för att hälsa på katterna, sola, bada och klappa på Louise enorma mage där en "Wihu" gror. Tänk vah, om mindre än två månader blir hon mamma, Hasse blir pappa, mamma blir mormor - och jag moster!
Det känns så himla fint att jag blir tårögd bara jag tänker på det. 
 
 
Vi förbereder och packar väskor hemma hos Louise för att göra oss redo för havet. Laddar en stor kanna med kaffe och fyller en lika stor termos. Åker till ICA inne i Kode för att köpa frukt, dricka och tre olika sorters bullar. Jag tar en muffin med vit choklad och hallon som smakade som en tuttifrutti-glass. Mamma plockar till sig en blåbärsmuffin och Louise en bulle med något som ser ut som pistagekräm i. 
 
 
Vidare till Aröds badplats. Måndagförmiddag och inte mycket folk alls - perfekt.
Det luktar tång och saltvatten och solen bränner redan mot benen. Mamma och jag tar en promenad längs klipporna. Upptäcker något himla konstigt; att massor av ostron smält längs klipporna och på stenar i vattnet. Aldrig sett något liknande. Kan ostron smälta så? Det ser ut som jättefågelblajor (fågelskit, alltså).
Nu tog jag inte bild på det dock, var för faschinerad av dem så stod bara och tittade och förstod ingenting. 
 
 
Tänk vah, att det kan vara såhär! 
(insåg att jag lät lite som Sverker Olofsson där, ni vet när han ifrågasätter allting i programmet Plus som gick för några år sedan. "Ska det va såhär?! Ha?").
 
 
"Jag tror de spelar in en porrfilm" sa mamma när två fotografer och ett kärlekspar tog över en klippa tillsammans med en drönare. Jädrar vad den flög! Blir så himla fina filmer om man använder en drönare. 
Inte för att spela in porrfilm då, men det hoppas innerligt att ni förstod...
 
 
Här ville mamma ta en fin bild på mig.
Titta vad fin den blev! Så fin att den får vara med här på bloggen.
 
 
Här tog hon en annan fin bild. Vi satt såhär och gottade oss i solen i flera timmar. Jag hade hittat en egen liten avsats från klippan där jag satt och dinglade med benen ovanför vattnet och tittade ned mot havets botten. Var som ett litet barn och pekade på både krabbor, fiskar och maneter. "Titta! De har vaknat! Det är sommar!"
Känns som det var så oerhört längesen man fick uppleva sommar, på riktigt. 
 
 
När klockan blev 16:00 började vi bege oss hem till Louise igen. Hon bor bara några få kilometer ifrån havet, tillsammans med sin Hasse och deras två katter. På riktigt så är Svarten och Viten (som de heter, helt genialiska namn) de absolut sötaste katterna jag vet. Så runda i ansiktet och alltid så snälla och fina ögon. Så kärleksfulla. Här balanserar Svarten på balkongräcket, bara för att vi ska titta lite mer på honom än utsikten. 
 
 
Louise älskar att odla och har hur mycket plantor som helst. Förstår verkligen inte hur hon hinner eller orkar att ta hand om dem så fint och bra som hon gör, speciellt inte när hon går runt och bär runt på en extra knickedick i magen också. Och i den här värmen, herrejösses.

Vi gick in i hennes växthus och plockade till oss lite sallad. Senare i sommar kommer det även komma massor av kål, purjolök, vitlök, färska kryddor, hallon, blåbär och...så mycket fint. Hon är så bra, och jag är så glad att hon fått en så gó gubbe, fina katter och bästa huset! Det är så fint att se.  

 
Av salladen gjorde vi en supergod ljummen linssallad med mandelpesto. Till det stekte vi halloumi och gjorde en tatziki. Oerhört god sallad, den måste jag göra själv också. 
Till efterätt käkade vi glass och fruktsallad av den frukten som inte åts upp nere på stranden. 
 
 
Senare samma eftermiddag åkte vi ned till havet igen. Vi fyllde en ny termos och packade några kalla öl i en kylbag och bilade ner. Den här gången följde Hasse med. Han hade en sån termometer som man mäter tempraturen i vattnen med sig och vi kunda konstatera att det var 17 grader i havet.
 
 
Drack en hof i solnedgången.
 

Och när klockan var 21:00 lämnade vi av Louise och Hasse, och åkte sedan vidare hemåt. Mamma lämnade mig i Surte och åkte sedan vidare hem till sig i Sollebrunn. 
Har bränt mig ganska rejält i solen, främst på låren och mitt på fötterna (?!). Aldrig lyckats bränna mig där. Så, nu är jag helt knallröd på hela framsidan av kroppen, medan ryggen och baksida lår och vader är vit. 

Trots att dagen inte började så bra, så blev ju allt väldigt fint till slut. 
Jag är så glad att jag har världens bästa familj. Bästbästbäst. 

Tack för att ni läste, harre gött - häj! 
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress