Josefine "JoJomen" Larsson

Marstrand.
Tisdagmorgon, är egentligen ledig från mitt extrajobb så har ingen direkt tid att passa just denna morgon. Trots det kliver jag ändå upp redan 06:00 då jag inte kan sova. Började ganska så direkt att ta tag i mitt stökiga hem.
En maskin i tvättstugan var trasig, så istället för att tvätta två maskiner åt gången blev det bara en. Det gick ändå. Sprang upp ned för mina stentrappor mellan lägenheten och tvättstugan och lät allting torka i både torkskåpet och utspritt på min soffa. Som man gör när man tvättar. Däremellan redigerade jag lite bilder och försökte få ordning på det andra i hemmet form av sopsortering, disken och golvbrunnsrensande.

Runt klockan 12 var jag klar med allting, eller - åtminstone det mesta. Termometern visade 25 grader och ännu en gång rymde jag hemifrån för att komma bort lite. Den här gången tillsammans med min kompis Sami och hans son Maxi, eller Maxmilian som han egentligen heter.  
 
 
Kliver in i Samis bil vars stereo spelar en spelningslista med massor av 50- och 60-talsklassiker. Från Roy Orbinson och Johnny Cash till The Supremes och Aretha Franklin. Vi pratar om båten Sami precis köpt, värmeböljan och den fula solbrännan jag lyckats få mitt på mina fötter.
 
 
Ute på Marstrand hade turistsäsongen inte kommit igång. Ganska tomt på folk, vilket kanske inte var så kosntigt med tanke på att det var en tisdagförmiddag i mitten på maj. Men på vissa stanser och platser låg folk och solade eller gottade sig med en fish & chips från grillen nere vid hamnen. 
 
 
Eftersom slingan runt hela ön inte var så barnvagnsanpassad bestämde vi oss för att leta reda på lite andra vägar. Vi kom upp bakom fästningen. Så fantastiskt fin och pampig byggnad. Nästan lite hisnande å tänka på vad den sett och varit med om under de där 300 åren som den bevakat ön. 
 
 
"Här kan vi nog gå!" sa jag och pekade in på en smal liten grusväg förbi fästningen. Men så fel jag hade. Medan Sami fick världens träningspass med att köra Maxi i svår terräng så gick jag bakom dem och skrattade och bad om ursäkt flera gånger om. Maxi däremot verkade digga det. Han log stort och blev besviken när Sami och jag hjälptes åt att bära barnvagnen de svåraste partierna på vägen.  
 
 
Men vi kom ju fram till en väldigt fin utsikt i alla fall. Här skulle man ju kunna sitta mest hela dagarna och tita. Gott om platser för att båda sola och bada, plus en fantastisk fin stig som slingrar sig mellan alla träd och buskar. Men, som sagt - rekomenderas inte med barnvagn. Det blir jobbigt.
 
 
Väl tillbaka från den svettiga promenaden uppe bland klipporna och fästningen så tyckte vi att vi förtjänade en lunch. Här har vi dem, far och son. Tycker Maxi är en liten kopia av Sami. Bortsett från att Sami inte häller vatten och festis över hela skrevet och skrattar förnöjt flera gånger om. Eller, vad vet jag? Det kanske han gör när ingen ser. 
 
 
Vi beställde varsin liten räkmacka. Det känns som att det ingår i hela Marstrands-trippen. Att man måste äta lite räkor när man är och hälsar på där borta på ön. 
 
 
Några timmar senare var vi mätta, solbrända och ganska nöjda med att ha nyttjat en av majs absolut finaste dagar. Det kändes bra. Man vill absolut inte missa något dagar som dessa. 

Tycker ni jag pratar för mycket väder, sol och värme? 
Om det är så - jaha, det va värst. 
 
 
Dags å säga hej då till Sami och Mini-Sami! Tack för en fin dag, och hoppas inte Maxi skiter snusprillor och allt vad han hittade bland klipporna (vad är det med barn och snusprillor och cigarettfimpar? Varför måste de aaalltid stoppa det i mun och smaska på när det hittar sånt på marken? Herrejösses...). Du är frän ändå Maxi. Lite wajld änd cräjzi bah.
Angelica Wåhlin

Vad vackert det ser ut!

JoJo

Det ÄR vackert på Marstrand! Åk dit, omedelbums!

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress