Josefine "JoJomen" Larsson

Jag slänger mina sorger, jag har inga minnen kvar. Jag känner ingen ånger, allting som jag ser är hav.
 
Ännu en vecka med högsommarvärme har passerat. Jag utnyttjar det så mycket som jag orkar och hinner varvat med extrajobb och bildredigering. Fortfarande känns den här värmen lite för bra för att vara sann. 
Igår var det lördag, en riktigt maxad dag som började redan 06:30 för min del då jag inte kunde sova. Överlag hade jag svårt att sova den natten. Gick och la mig sent på fredagen då jag ville sitta uppe och redigera bilder från en fotografering jag haft med min syster i Botaniska Trädgården samma dag, men när jag väl låg där i sängen och kände hur det tårades i ögonen av trötthet så var min kropp fortfarande pigg. Suck. Nåväl.

Jag gick upp och gjorde mig ordning för dagen. Vi var ett gäng som hade planerat att åka ut med Samis båt han köpte för bara några veckor sedan. Väderprognosen visade 26 grader och strålande sol. Perfekt. 
 
 
Vi kom ned till hamnen vid 09:30. Vi mötte upp Andreas och började lassa in alla prylar in i båten. Sami och jag hade varit på Coop tidigare sammma morgon och köpt nödprovianter i form av frukt, dricka, mjölk till kaffet, chokladbollar, korv och folköl. Vad mer på sjön behöver man? Termoskaffet var ju redan laddat liksom. Hey ho, let's go! 
 
 
Village People-teamet! Mathias, Jesper och Sami. Andreas och jag satt lungt tillbakalutade bak i båten och gungade med när pojkarna styrde kosan mot okänd destination. Hade ingen som helst aning om vart vi skulle åka, men det spelade inte så stor roll - bara att vara ute på vattnet kändes fantastiskt fint. 
 
 
Ur den bärbara högtalaren spelades en blandning av nytt och gammalt. Creedence, Jimi Hendrix och Jefferson Airplane mötte Håkan Hellström, Björn Olsson och The Soundtrack of Our Lives. Allt var som en film, med världens bästa soundtrack.
 
 
Och i alla hamnar stod massor av kossor och betade! Överallt var dem, och de var så söta allihopa. Som barn vinkade vi till dem från båten och sa "He-heeeej!". 
 
 
Vi åkte ut mot havet. Solen brände på bra från ovan och samtliga i båten fick en snygg bränna i nacken och på axlarna. 
Vi saktade in när vi började närma oss Gillholmen där några av Jespers bekanta bor. De var inte hemma, men berättade för Jesper i telefon att vi gärna fick lägga till med båten i deras hamn om vi ville. 
 
 
In med båten intill bryggan, sedan började vi packa upp lite av vår färdkost. Kanske inte hälsokuren nummer ett när alla plockar fram varsin chipspåse, folköl, chokladbollar och ett paket korv. Men det får vara så när man åker på utflykt. Det är inte så noga, det blir bra ändå. 
Vi käkade av vår matsäck, gick på utedass, hängde i solen och hade det skönt. 
 
 
Jesper försökte se vad det var för träd. Oxel var rätt svar 
 
 
Efter ett tag styrde vi kosan hemåt igen. Ingen aning om hur länge vi var där ute. Struntade fullständigt att kolla på klockan, vilket var så skönt. När vi nästan var hemma stannade vi till, slängde i ankaret och
hoppade i plurret för att ta ett dopp. 
 
 
"Bad bad boys, come with me, come with me..." 
 
 
Runt 17:00 var vi hemma i hamnen i Surte igen. Trötta, möra och knallröda av solen. 
Samma kväll skulle vi Vinöylklubben ha klubbmöte hemma hos Mathias. Jag hoppade in i en dusch och svidade om till en somrig dress för att sedan promenera hem till Mathias med ett gäng vinylisar under armen.
Här hos Mathias har man hängt en hel del. Badat i poolen, firat midsommar, käkat omelett, varit lite full, räddat bortsprunga hundvalpar som springit in på tomten...bland annat.
 
Vårat gäng fick sällskap av Palle från Kungälv och Tina från Kungsbacka. Vi satt ute vid poolen och badade, drack White Russian och försökte komma fram till om en riktigt Big Lebowski-White Russian har mjölk eller grädde i sig. Vet inte om vi kom fram till något rätt svar direkt, oavsett vad så var det väldigt trevligt där ute. 
 
 
Debatten "manspread-rekordet" kom på tal. Finns tydligen ett REKORD för detta, och när man ser den här bilden så är det juh helt absurt hur...att man...går det....asså...fan. NÄEJ. 
 
 
Mathias försökte slå rekordet, kanske Sami också. Mathias vann nog den matchen, jao. 
Tror att vi i framtiden kommer minnas tillbaka till 2017 och 2018 som Manspread-åren. 
 
 
Solen började gå ned. Mathias fick låna min kamera och sprang kring vårat gäng och knäppte några bilder. Även om vi inte sysn så tydligt allihopa, så blir jag så glad och nästan lite rörd när jag ser fina gruppbilder i sommarkvällar. Det bästa som finns! <3 
 
 
När knotten började äta på oss bestämde vi oss för att gå in och fortsätta lyssna på musik istället.
Jag hade skrivit till Andreas strax innan jag promenerade bort till Mathias att han skulle ta med sig Ac/Dc's Powerage-platta. Från ingenstans fick jag ett jättesug för just den plattan när jag stod hemma och gjorde ordning mig inför kvällen. Tur man har så lydiga kompisar som löste det hela! 
 
 
Mathias ringde och beställde pizza från kvartetskrogen. Tio minuter senare kommer krogägaren innanför dörren. "HEEEEJ ÖNER!" jublar vi när han kommer in med pizzan i famnen. Han såg glad ut. 
Vi slicade alla pizzor med en sax och åt med händerna. Ac/Dc-skivan hade tagit slut och istället snurrade Black Sabbaths bästhetsskiva Sabbath Bloddy Sabbath. Kramades gjorde vi också. Vet inte vem som njuter mest, vet heller inte om Sami försöker strypa stackars Tina. Jag var dock oerhört nöjd. Bästhets-kompisar!
 
 
Klockan 23:00 kom en taxi och hämtade delar av sällskapet då de skulle in till stan. Palle, Andreas, Sami och jag stannade kvar i Surte och fortsatte att lyssna på musik och prata om livet hemma i min lägenhet. 

La mig i sängen när solen hade börjat gå upp. Fönstret stod vidöppet. Måste vara över 20 grader där ute. 
Det här är sommaren. Det är nu man ska leva, på riktigt, all in, jättemycket, massa! 

Man ska ha dä gött, häääj! 

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress