Josefine "JoJomen" Larsson

Det är först då som saker börjar hända, och det är då som du kan börja skönja nya perspektiv
Glad måndag! Hoppas ni haft en fantastisk fin helg. Den här veckan ska det bli upp mot 30 grader (?!) i flera dagar i sträck. Det är ju helt sjukt? Har vi någonsin haft en sån här värme i maj? Har vi ens haft det så här varmt någon gång i hela våra liv? Känns inte så. Jag hade glömt av hur högsommarvärme kunde kännas, och jag har förlåtit mig själv när jag under den resterande tiden av året blivit förbannad på mig själv när jag bara hittat massor av shorts i jeanslådan. Allt är förlåtet, alla shorts används. Hela dagarna, varje dag. 
 
 
Idag har jag mest suttit vid datorn och redigerat bilder. Det går, men det går långsamt. Men det där har vi redan
pratat om så det behöver vi inte göra igen. 
Runt lunchtid åkte jag vidare mot Älvängen. Jag skulle på mitt andra möte med en psykolog jag ganska nyligen börjat gå hos. Känns jättekonstigt att skriva, att jag pratar med en psykolog. Det är ju bara alla andra som gör - inte jag?   
Det var läkaren på min vårdcentral som tyckte att jag skulle gå och prata med en när jag var där och tog blodprover och berättade om min situation för några veckor sedan. Vi kan ge det ett försökt, tänkte jag och sa ja till det hela. Jag gör det inte till någon stor grej, det får gå som det går tänker jag. Det känns bara lite...ovant. 
 
 
I Älvängen blomstrade det. Eftersom jag var ute i ganska god tid med tåget så hade jag 20 minuter att strosa runt lite. Hittade en fin skogsdunge precis intill byggnaden jag skulle vara i. Hade kameran med mig, den får alltid följa med numera efter att länge stått på min hylla och samlat damm. Jag är glad att jag känner så igen, att det kan vara kul att fotografera för eget bruk. Det är lite så som den här bloggen få fungera - att jag kan skriva, fotografera och få utlopp för det jag själv tycker om. Här har jag inga krav, ingen prestationsångest eller några andra måsten. Jag uppdaterar när jag vill, skriver om vad jag vill och plåtar det jag vill. Det känns skönt. Jätteskönt.
 
 
Den här lilla skogsdungen var så himla gullig, men låg så konstigt till - mitt i centrum med massor av parkeringsplatser, en motorväg och nå' slags kommunhus vid sidan om. Det är ju på sådanahär plats man ska plåta, på de oväntade och lite udda ställena. Hade varit så gölligt med ett litet bröllopspar där borta som stått å kramats å höllt på...
eller en Bo Hansson. Han hade passat här. Hade kunnat bli en fin pressbild om han skulle återuppstå och få för sig att släppa Sagan om Ringen-albumet på nytt. 
 
 
Klockan är 15:36. Jag dricker kaffe och äter skorpor igen. Återigen är det dags för några timmars bildredigering. Senare i afton får det nog bli ett dopp i Surtesjön igen (jag badade i havet igår föresten! Tillsammans med tusentals små makrillar. Ska visa er det någon annan dag...), eller en tur till rhododendron-buskarna som blommar för fullt. Jag har tänkt varje sommar att jag måste ta några porträtt där borta tillsammans med dem, ha buskarna som en enrom bakgrund liksom. Det kan nog bra bli bra, tror jag. 

Ha dä gött, häääääj!
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress