Josefine "JoJomen" Larsson

Baby du kan köra min bil.
Mathias och jag har känt varandra i sisådär tre år. Han är också den anledningen att jag aldrig mer dricker Fernet. Första gången vi träffades var på kvartetskrogen här i Surte. Andra gången var på Cajsa Warg i Majorna. Jag sa att han hade ett fint Beatles-linne på sig.
"Tack. Ska du ha en Fernet?"
"Vah?"
"Här - drick nu!"

Dagen efter jag upp med världens baksmälla och trodde att jag skulle gå under.
 
 
Men allt det där var längesen, nu är det nya tider. Igårmorse bjöd han mig på frukost hemma hos sig. Jag hjälpte till att ta fram svamp, spenat, citron, vitlök, tomat och ägg. Det skulle bli omelett! 
 
 
Chattade med mamma på WhatsApp samma morgon, när jag berättade om Mathias sa hon
"Ja! Han är udda. Men det är såna vänner som brukar hålla livet ut!".
Det tyckte jag var fint.
 
 
Vi lyssnade på passande frukost-musik i form av The War On Drugs. Fantastiskt bra band.
 
 
Bilden gör inte direkt omeletten rättvis. Det var mycket godare än vad det ser ut. Betyder nog att han måste göra frulle till mig oftare så att jag får en ny chans att ta en schnögg bild på't. 
Till det drack vi apelsinjuice och kaffe, pratade om kompisar, Pokemon Go och kvällens crusing i Kungälv. 

 
Solen lyste starkt bakom persiennerna, och efter frullen var det dags för både mig och Mathias att bege oss iväg. Eller, jag skulle hem och jobba med bilder igen - och M vidare till Kungälv och fånga Pokemon. 

Bildredigeringen gick bra. Känner mig ändå hyffsat lung inför leveransen och att jag klarar deadline. Hade ni frågat mig för för två dagar sedan hade jag nog brytit ihop bara att prata om det. Positiv som fan, hey ho...
 
Plötsligt var klockan 16:00 och jag hade inte käkat någon lunch. Slängde ihop någonting som inte hamnade på bild, och strax efter att maten var avdukad så ringde Jesper och frågade om jag skulle med på crusingen i Kungälv. Jag svidade om, sminkade mig och fortsatte kampen med att lära känna mig hår och stajla det utan några produkter (har vare sig en kamm, spray, vax eller liknande, så det får bli lite hipp so häpp on dä head). 
 
 
Här är mitt gäng! Mathias ville inte ställa sig med de andra barnen i ledet, därför är han lite utanför. 
Ida, Sami och Jesper var med, och lille Maxi förstås. Poserande fint framför kvartetskrogen.
 
 
Vi hoppade på en buss mot Eriksdahl och promenerade vidare in mot centrum. Titta så fint det är här i våra trakter! Med fästningen on top, båtar i hamnen och kossor betandes. Det är ju så poetiskt att man börjar gråta...
 

Och in rullade de, en efter en, fina fordon från alla årtionden. Musiken dånade från varenda bil,. Gyllene Tider, Snowstorm, Eddie Meduza och Grease-soundtracket dånade ut över hela stan. Fulla ungdomar vs. ordentliga herrar, några som lever för festen och andra som lever för bilen. Oavsett vad så var båda delarna lika viktiga den här dagen, det behövdes både det ena och det andra för att det  skulle kännas crusing, sommarkväll och festival-feeling. 
 
 
Den totala lyckan efter att inte ha blivit tagna av polisen påväg in till stan.
 
 
Vi träffade ett stort kompisgäng till de inbitna Surte/Bohus-borna som stt på picknickfiltar och grillade körv. Perfekt läge hade de hittat också, mitt i solen, nära till både vattnet och bilarna som crusade förbi. Jag hittade en ny bästa kompis också... 
 
 
...eller kanske ett "one day stand". Vet inte vad hen hette, vad det var för ras, hur gammal denna där var - men det spelade ingen roll. Vi älskade varandra där en stund. Eller, jag älskade den i alla fall. Hen såg ganska nöjd ut också så jag tänker att den diggade klappet. 

 
Vi fortsatte ännu längre in mot centrum där ännu mer folk trängdes. Jädrar vad mö folk! Å andra sidan blir jag inte så förvånad. De hade inte kunnat få en bättre kväll vädermässigt. Det är ju såhär det ska vara, mest hela tin!
Ett lastbilsflak fungerade som en scen där det var livemusik. Skoj tyckte jag, och the gang var duktiga!
 
 
Hittade ett fordon jag ville ta med mig hem. Stoppa i fickan och ha i byrålådan där hemma.
"Tänk dej att ha en buss i byrån, i en ask bland andra grejer..."
En sån önskar jag mig när jag blir stor. Tydligt så är den inte så bra att köra längre sträckor med, sa Jesper och Mathias. Synd. Jag får väl ha den som en sommarstuga på en strand vid havet istället.
 
 
Titta! Kolla! Hur mycket fölk som helst. Och hur mycket ljud som helst. Musik, bilarna som gasade på, alla som sjöng, alla barn som skrattade, alla barn som grät, alla bilexperter som stod och jämförde motorer och hästkrafter hit och dit och faen hans moster. 
Oj, där lät jag nästan lite gnällig. Icke menat - tvärtom. Återigen infann sig festivalstämningen. Bra uppvärmning inför Sweden Rock som nu är om mindre än tre veckor - tjoho! Men mer om det i ett annat inlägg längre fram.
 
 
He-heeej! 
 
 
...och pojkaaaar! Och jag. Här sitter Jesper och fipplar med telefonen, och jag med en folkis (Norrlands Guld, inge fancy-pancy att ta upp i Folköls-guiden tror jag) och klappar lilla Maxi på huvudet. 
Kände mig oerhört nöjd med min luftiga och oerhört icke-tighta byxdressen dagen till ära. Midjebandet från dressen tog jag av och knöt i håret istället. Oerhört praktiskt. Tack Gina Tricot för detta. 

 
Två andra coolingar, som förvisso inte hade sparkdräkt - men desto fränare solbrillor. 
 
 
Flera kompisar slöt upp i vårat gäng och vi stod där i rondellen. Vi lyssnade och sjöng Eagles of Death Metal som spelades på Mathias bärbara högtalare, drack folköl, käkade tjock korv med bröd och vinkade på tutande raggarbilar som åkte förbi. 
 
 
Solen började gå ned. Ett brandgult ljus över hela Kungälv, men festen pågick ännu. Trots det kände jag att det var dags för mig att knalla hemåt. KSami och jag slog följe

 
 Eftersom bussarna inte gick som vanligt då de stängt av större delen av Kungälv så promenerade vi över Kungälvsbron och vidare till andra sidan. Den här utsikten är ju helt fantastiskt. Sami fick stanna och vänta på mig flera gånger om för att jag skulle ta kort på kossorna, fästningen och solen som höll på att gå ned.
 
 
Och så var det med det, det var årets crusing i Kungälv för den här gången. Det var mitt andra år på det här spektaklet, och även om jag inte är jättekunnig på bilar så tycker jag ändå det är mysigt. Det är en sån folkfest och ännu ett stort tecken på att sommaren är här. Det är så fint, så jädrans fint.

Föresten, det ordet jag använder mest här på bloggen, det är nog faktiskt
"FINT".
Är inte det...fint?

Ha dä gött, häj!
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress