Josefine "JoJomen" Larsson

Vi är här nu.
Hej på er!
Här har jag inte skrivit på ett tag. Det är inte för att jag inte viljat, snarare har jag försökt att fokusera på bildredigering och nyttja sommardagarna till badande i Surtesjön och Vadholmen ute i Kode. Har inte badat såhär mycket på flera år. Bränt mig rejält i solen har jag gjort också. Har liksom fått en vit baddräkt på mn kropp, så som man hade när man var liten och spang i solen mest hela dagarna. Gör ont att dra på sig kläder och den stekheta hyn bränner. Så går det när man somnar i en solstol på stranden.

När jag skriver detta är klockan 08:30. Jag befinner mig nere i Blekinge, i en stuga i Norje tillsammans med min mamma. Kom hit igårkväll och stannar till på söndag. Det är dags för Sweden Rock Festival igen!
Jag ska plåta, filma och skriva om festivalen för Alingsås Tidning. Hoppas och tror på fint väder, massor av stuvade makaroner 

 
Vi kom hit runt 19:00 igårkväll. Solen lyste, men det var mycket kallare här än hemma i Surte. Drog ganska snart på mig en tjock tröja och jeans när jag hade lastat in alla grejer. 
Tanken var att vi skulle promenera till festivalområdet och hämta ut våra festivalarmband och presspass. Men, efter middagen (stuvade makaroner och körv, jädrar så gött och festival:igt) så var vi så trötta och sega att vi bestämmde oss för att stanna kvar i stugan, dricka kaffe och käka kakor istället. Dessutom kände jag av i halsen att något inte stod rätt till. Om det berodde på att jag somnat i solen några dagar tidigare, AC'n i bilen jag inte är van vid eller något annat vet jag inte. Vad det än var, så var det inte bra.
 
 
Så vi kröp ned i varsin bädd redan vid 21:00 och somnade någon timme senare.
Vi har hyrt den här stugan i flera år under festivalen. Det är en nära väns (RIP Elisabeth, du är fortfarande världens bästa Elisabeth) vän som har den här stugan, som även är syster till min föredetta syslöjdslärare i grundskolan (världen är så liten, så jädrans liten ibland). Den är så lagom på alla sätt och vis, och fin med grönskan som slingrar sig upp längs husfasaden. 
 
Det känns lite konstigt att vara här igen. Hur allting var för ett år sedan, hur livet såg ut och var - vad som varit och hänt därefter - och slutligen, var man är i dag. Var, varit och är. Nästan lite vemodigt. Varför vet jag inte. Både mamma och jag kände likadant när vi parkerade bilen och allt var så tyst.
"Det kommer bli anourlunda iår", sa vi. 
 
 
Idag börjar festivalen. Det är Nationaldagen och alla ska med. Halsen är mycket bättre idag (fantastiskt!) men kroppen lite seg och tung. Får stoppa i mig några alvedon så hoppas jag att det blir
"bättre och bättre dag för daaag..." här nere i Blekinge. 
Det var banne mig en kort uppdatering det här döh, men det har inte hänt så mycket mer än
resa, makaroner och...sova.

Återkommer om hela kalaset. Nu är det dags att bege sig ned mot området...nu börjar det. Skämmes ta mej fan.
Harre gött, häääj!