Josefine "JoJomen" Larsson

Man kan undra vad dom undrade när du och jag har festival.
Jädrar, nu blev det sådär längesen som jag skrev igen. Säkerligen sagt det förut, men det beror inte på att jag inte har haft något att berätta. Tvärtom. Dock har mitt huvud inte riktigt inte orkat hänga med riktigt då jag dragit på mig en rejäl förkyldning. Är inne på vecka tre nu med den här bedrövliga hostan som aldrig vill ta slut, näsan vars borrar känns som jag har två tamponger uppstoppade i och knappt kan andas ordentligt samt en hals som skär varje gång jag sväljer. Ligger väl ganska mycket back i sömn med tanke på att det knappt går att sova ordentligt. Ber om ursäkt till alla mina grannar som får höra mig hulka och springa fram och tillbaka mellan sängen och köket när jag ska hämta vatten, eller toaletten när jag försöker stoppa näsblodet som forsar (nässpray underlättar mycket, men de där blodbaden vill jag gärna vara utan).

SÅH. DET VAR INTE DET JAG SKULLE BERÄTTA MEN NU GJORDE JAG DET ÄNDÅ. 

Ni vet, jag har ju varit på festival. 
 
 
Sweden Rock Festival är den enda festivalen som jag verkligen känner att jag tycker riktigt mycket om. Har varit på flera andra under tidigare år, men aldrig riktigt fastnat för någon som den här. Det är en helt annan mentalitet, stämning och känsla jämfört med de andra jag varit på. En gemskap, vänlighet och "alla får vara med"-känsla.
2000-talets woodstock vill jag säga. 

Men nu är det slut för iår och precis som vanligt så tycker jag det går alldeles fort. Är det redan över och förbi?
Tänkte att jag i några inlägg framöver kommer visa lite bilder från olika spelningar och dagar nere i Sölvesborg. 
I det här inlägget ser vi spelningar från festivalens första dag. Brian Downey's Alive and Dangerous, Quireboys och Bullet.
 
 
Sweden Rock Festival drog igång på Nationaldagen. Första dagen på festivalen är som en liten "förfest"-dag då vissa delar av området är avspärrat och de största scenerna inte är riktigt klara ännu. Inte för att det drar ner festivalstämningen, oh nej. Det var en fantastsik fin dag, även om jag frös lite och bar en tjock stickad halsduk när mamma och jag promenerade ner mot området. Kände att kroppen var seg och trött av förkyldningen, men självklart ville man ju hänga med ändå. 
 
 
Brian Downey och hans "nya" Thin Lizzy-band Live & Dangerous spelade på 4Sound Stage. Hade inga större förväntningar på spelningen då jag alltid tyckt det känns lite sisådär när gamla band ska försöka återupplivas igen med nya medlemmar. När de försöker göra det lite bättre, lite coolare, lite fetare sound och sånt där. Rör inte, känner jag bah. Men bara någar få sekunder in i spelningen så fick jag ta tillbaka allt jag någonsin tänkt om'et, för jädrar vad bra det va döh. 
 
 
De inledde så jädra snyggt med Jailbreak, och även om jag inte är världens största Thin Lizzy-fan så tyckte jag att det lät himla bra.  Kunde inte riktigt sluta le i fotodiket där jag stod med de andra fotograferna. Ett litet rus gick genom min sjuka kropp. Festival, sommar, att få plåta konserter igen - kändes som det var en evighet sedan. 
 
 
Skymtade den här hawaii-mannen längre bort i fotodiket. Sprang och gav honom världens bamsekram; Ronny! Vi lärde känna varandra när han gästade Radio 88 för flera år sedan, på den tiden då jag fortfarande sände radio där. De flesta är väl vana att se honom på Nyhetsmorgon där han agerar filmrecesent, men på Sweden Rock är han konferencier och har varit det ett antal år nu tillsammans med Mattias Lindeblad och Melker Becker. Här poserar han tillsammans med sin son.
Bad bad boys come with me come with me...
 
 
Packat med folk var det också. Åjnewåjne.
 
 
 
 
Positiv överraskning, mycket bra första band på festivalen! 
Förutom att plåta band under festivalen så passade jag ju även på att hälsa på lite nytt och gammalt folk...
 
 
En man från Sölvesborgs Kommun tyckte att ajg skulle ha en frän Sölvesborg-tatuering.
"Så att du vill komma tillbaka hit igen!" sa han.
"Tja...det är mitt tionde år på festivalen nu, så nu kan jag ju inte bryta den traditionen!" svarade jag. Han tittade förvånat på mig och frågade lite chockat hur gammal jag var egentligen. Han måste trott att jag var ett litet barn eller nåt. Herregud. Sen så frågade han om jag var från Värmland, med tanke på min dialekt.
Vafalls?! Vad är det här?

Nåväl, fick ju en frän tatuering - ni ser ju bara hur cool den blev där på underarmen. 
 

Tog en tur inne på  campingområdet för att hälsa på lite vänner som man träffar bara sisådär en gång per år.
Puss puss!
 
 
Hej Roger! En av the famous bröderna brothers från Borås. Han försökte få mig att dricka Fernet så att jag nästan började gråta. Då slutade han tjata. 
Jag gillar inte Fernet, om det inte kommit på tal tidigare här på bloggen. Har aldrig gjort, kommer aldrig göra. Punkt. 
 
 
Lite lokala Ale-bor fick jag ju äran att träffa också. Haha, aldrig att man kommer undan dem. Här har vi Kevin som försöker bjuda mig på rom. Han är expert på sånt där, och cigarrer. Vågade dock inte på mig att röka något, men en lite hutt ädelstensdryck gick bra. 
 
 
Efter att ha hejat, hälsat, kramats och bekantat sig med nya sällskap så var det dags att bege sig in mot området igen. Solen började gå ned och målade hela festivalområdet i ett brandgult ljus. Dessa kvällar är bland det finaste som finns i hela världen. Med så många människor, så mycket musik, så vackert ljus...allt är så bra. 
 
 
På Sweden Stage var det dags för ett gäng engelsmän som senast de besökte Sweden Rock gjorde ett aukutiskt set på festivalens absolut största scen. Minns det som att det var bra, men det känns ändå som att man ska uppleva detta bandet live and alive liksom, med full styrka från samtliga medlemmar. Det är ju partyrock det häringa.
 

Quireboys! Faktiskt ingen grupp jag lyssnat något nämnvärt på - ändå så har de "alltid funnits där", man känt till dem väldigt länge och jag har flera kompisar som diggar dem skétamycket. 
 
 
Men sedär - positiv överraskning, ännu en gång. Gó spelning, vilket främst berodde på stämningen, både från bandet på scenen ch publiken som gick all in såhär på festivalens första kväll. Tror jag stod och kollade på publiken och bandet ungefär lika mycket eftersom alla var så glada och gungade med gött till alla munspel- och gitarrsolon som flödade. 
 
 
Sista bandet ut för min del den här aftonen. Bullet, och...nja, det är inte heller riktigt min påse - men nog så tacksamma att plåta med all den rök, eld och ljus som de hade satsat på. 
 
 
...och någonstans här får det vara slut för den här dagen. Strosade hemåt i mörkret och var i säng strax efter tolvslaget, men somnade nog inte förrän klockan 02 då jag var ivrig att få in alla bilder från minneskorten till datorn. Zzzz... 

Såh, det var min första dag på Sweden Rock. Bättre sent än aldrig när det kommer till återberättandet, ehe? Visst?
Vi fortsätter i nästa inlägg med min födelsedag, Nala, Iron Maiden och mingelbilder från området. Skoj va? Ja, skoj.
 
Harre gött, häääj! 
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress