2017 - let's skit i det.

 
Nyårsafton. Sista dagen på 2017. Fan va gött, nu kommer att bli bra tänkte jag. Som att när den där lilla datumförändringen förändrar allt. När det står 00:00 1 januari 2018 på skärmen på telefonen - då, då händer det. Peppen och nystarten bubblar liksom över inom en.
Allt man ska göra, alla ideer och drömmar som man ska förverkliga. ÅH SÅ SKOJ DET SKA BLI!

FAKK ÅFF å NEJ på DEJ, säger jag såhär några få dagar in på 2018. Känner inte peppen. Vem är det?
Så, nu har jag sagt det. Men kära barn det betyder inte att livet är sämst för all evighet. Det är bara inte så mega-sköj precis just nu. 
Men, let's skit i det så kollar vi in min nyårsafton istället. Det var mer sköj.  
 
 
Precis som året innan så firade vi hemma hos Ida och Jesper och lät Mathias stå vid spisen och laga maten. Några förändringar var det förvisso. Ida och Jesper bor numera i ett stort och fint hus borta i Älvängen och vi fem i sällskapet hade blivit till...12? 13? Ett jädra stort sällskap i alla fall.
 
 
Partyhattar och sådana där kalastjosanhejsan-tutor fanns på borden. Fy fan. Den dagen jag ska anordna kalas eller liknande ska sådana där tutor vara portade, bann- och fridlysta, förbjudna och vad det nu heter. Höll på å få hjärtskakning och hjärnklappning gånger femtiotolv. 
 
 
Mathias rör om i söppan. Grabbarna var imponerade av hans hummerhantering och köttets tillagning inne i ugnen. Det pratades om fonder, marinader, medium rare och hur man använder alkohol i maten. Mathias är duktig i köket och vågar prova på saker han aldrig tidigare provat, det imponeras jag av.
Jag tillagar inte kött där hemma av flera olika anledningar, men är jag bortbjuden eller liknande så brukar jag inte vara så kinkig med det. Jag äter på det som bjuds liksom. Den här kvällen blev det riktigt fin meny bestående av hummersoppa till förrätt, entrecote med kall potatissallad och champinjonsås till huvudrätt samt kladdkaka till efterätt. Dog mätthetsdöden. Bästa döden.
 

Så jädrans god förrätt att jag höll på å trilla av pinn. Tog tyvärr ingen bild på huvudrätten och efterätten, men det smakade bra det med.  
Eftersom jag fortfarande var rätt yr och inte helt stabil efter mitt besök på sjukhuset en vecka tidigare så höll jag mig nykter under kvällen. Slurpade alkoholfritt rosévin som smakade bubbelsaft ur ett plastglas. 
 
 
Vi satt och prata, hade nyårsquiz och målade stjärnor på varandra strax innan det var dags att gå ut och skjuta fyrverkerier. För varje år som går så blir jag mer och mer...anti förverkerier. Tycker så oerhört synd om alla djur och har sett så mycket videos på sociala medier hur hundar för epelepsil-liknande anfall för att de är så rädda för alla skott. Uch. 
Men, det är fint att titta på. Absolut. Och det känns ju nyår när himlen sprakar i alla möjliga färger och former. Sippade på ett glas Prosecco och blev så lullig och gullig av det att jag fick ett skrattanfall som aldrig ville ta slut. Såg ut som Alice Cooper efteråt då allt smink bara runnit nedför mina kinder. Aja. Hellre en sån kaotisk sminking på grund av skrattanfall än tårar av sorg i alla fall.
 
Jag gick och la mig på övervåningen runt 02:00. Låg länge och lyssnade på alla andra som befann sig i olika delar av huset. Några kollade någon match på tv'n, några lyssnade och sjöng med till musiken, ett annat gäng satt och pratade om bilar...
och där låg jag med tusen påklistrade stjärnor i ansiktet och lösögonfransar vars franslim börjat släppa. Nöjd.
Ännu nöjdare att vakna upp icke-bakfull men ändå få vara med i det fylleschuka gänget som äter pizza till frukost klockan 13:30. Bästa nyårsdagsmorgonen. 
 
Tack 2017 för att jag fick vara med, men det är gött att vi inte behöver hänga nå' mer nu, tycker jag. 
  
| |
Upp