Årets sista dag

 
Gott nytt år på er. Klockan är 13:36 här borta. Utanför fönstret duggregnar det och är väldigt grått och rått. Några Ganska traditionellt nyårsväder numera. De har redat börjat smälla några raketer i området.
Tycker synd om alla djuren.
 
Det är årets sista dag. Nyårsafton. Jag har precis strykit några plagg som är potentiella kandidater som outfit till kvällens nyårsfest då vi, Janne och jag, ska åka till Älvängen och fira med ett gäng kompisar.
Ska bli kul, och även om jag ska hålla mig nykter och inte dricka ikväll så är jag är lite orolig över hur jag kommer må. Orkar inte så mycket som förr, har jag förstått nu.
 
För några dagar sedan åkte jag in till Kungälvs sjukhus efter en ganska jobbig juldag där benen vek sig i en spårvagnskur mitt i Göteborg. Åkte hem och blev sängliggandes med yrsel, illamående och värk i kroppen. Kunde inte äta, knappt gå och inte heller ligga ner ordentligt i sängen för allt gjorde så ont. Speciellt i höfterna. 
De kunde inte se att några var fel på mina provresultat som gjordes när jag var på sjukhuset. Kände mig så svag där jag låg på sjuksängen. Kräktes, hostade, kräktes igen, mådde illa och hade problem att ta mig till toaletten.
Aldrig mått så dåligt. Framför mig satt en läkare ohc såg på och väntade på att jag kräkts klart. Sen sa han;
"Du kan åka hem nu"
och jag vinglade genom korridoren bort mot utgången och kände mig veklig som var på akutmottagnigen "i onödan". 
 
Jag är helt slut mentalt. Kreativiteten är borta. Kameran har länge stått och samlat damm om jag verkligen inte  måste ta upp den på grund av något jobbrelaterat. 
Därför har inte heller dokumenterat mitt 2017 särskilt bra, något som jag nästan alltid gör annars; samlar upp allt, gör stora årsresumeér och tänker tillbaka på det som varit. Iår orkar jag inte det. 
Året har inte varit dåligt, det har inte bara varit mitt år. Det känns som jag inte nyttjat det till fullo, tagit tillvara på det. Det känns som man går och väntar på något, men jag vet inte vad. 
 
Finns så mycket att vara tacksam och glad över, finns så mycket att berätta egentligen. Men just nu känner jag mig så tom, orkar inte.
Jag tror jag skriver det här mer för min egen skull än för någon annan. Kanske kan det vara något att titta tillbaka på den dagen jag mår bra igen. Et sags bevis på att "Det kommer bli bättre", "Du är snart där" och så. Vill inte gå och vänta på något jag inte vet vad. För jag vill göra saker, utnyttja dagarna och ha något att tänka tillbaka till. Det har jag inte gjort det här året.
 
Så, 2018. Better be good to me. Annars fan. 
 
 
Allmänt | | Kommentera |

Den senaste tiden...

Klockan är 22:24, torsdag den 21 december. Jag ligger på magen i sängen och skriver på laptopen som lyser mot mig i mitt mörka vardagsrum/sovrum/kontor/garderob/matsal. Kär liten lägenhet på 38 kvm har många namn på sina få rum. Trots sin litenhet (nu blev det ett ord, jao) så trivs jag väldigt bra här. Janne och jag har fått till ett smart "compact living" som på något sätt inte alls känns särsklit trångt, trots att vi är två som bor här. Bra där.
 
Har duschat, smörjt in mig och konstaterat att jag har fått varsin jobbig finne på båda armarna. De är alltså på samma ställe på vardera arm, typ spegelvänt. Skitfult är det, men så har jag det.   
...varför berättar jag det där?
 
Nu var det var längesen jag bloggade. Igen. 
Om jag fattar det kort har jag åkt den jobbigaste känsloberg- och dalbanan den här hösten och vintern. Har liksom inte kunnat kontrollera hur jag känner eller mår under dagarna och hur jag reagerar på det som möter mig. Varje morgon man vaknar får man liksom checka av; "Hur är det med ångesten idag då?", "Kommer jag kunna genomföra det där fotojobbet?" eller en så enkel sak som "Orkar jag möta folk på Coop idag? Har ingen mat hemma." 
Kroppen har inte heller vart så glad på mig Hyn är kass, jag har huvudvärk och blöder näsblod flera gånger om. Och yrsel. Kan inte göra för hastiga rörelser för då blir det jobbigt. Känns som jag är bakis utan att ha druckit en endast liten droppe. 
Och när jag väl dricker, ja då går det inte. Ett glas vin eller liten öl får mig att sluddra och bli tung i huvudet. Åjnewåjne. Är så sämst. Bakfyllorna ska vi inte tala om. Det blir inte skoj. 

Så, hela julveckan har jag varit ledig. Och det har varit skönt. Fått gjort lite enklare grejer som sorterat lite kvitton, skickat fakturor, beställt och lämnat printar till kunder etc. Lite enklare grejer som inte kräver så mycket av en. Och sen har jag ju gjort saker som gjort mig lugn och mått bra, som att laga mat, städat hela lägenheten (faen va gött det är, älskar att städa), rensat min garderob, fått in en julgran och pyntat den, köpt julklappar och kollat serier. 
Ajust det, jag gick till frisören också. Första gången på tio år faktiskt. Håhå. Men vad skönt det var, och vilken snäll och fin frisör jag fick träffa! Himla bra grej; det finns en enda frisör i Surte, hon håller till 50 meter från min lägenhet - och hon är göörbra. Det var för övrigt hon som sa att jag borde blogga. 
"Det känns som du hade kunnat göra det jäkligt bra!" sa hon.
 
 
 
Tja, ska vi göra ett nytt försök? Och se, det kanske blir jäkligt bra?
För det är mycket jag vill skriva och berätta. Det är mycket som har hänt och som händer. Men det får vi väl tid med framöver tror jag. För nu ska jag blogga ingen.
Det blir skoj. 

Ha dä gött, HÄJ! 
Allmänt | | Kommentera |
Upp