Josefine "JoJomen" Larsson

Studio Surte Kraftstation.
Idag har Studio Surte Kraftstation öppet här i Surte!
Har skrivit tidigare här på bloggen och mina andra sociala medier om det här stället som jag är så glad över att vi har här i orten. Här har jag, förutom att hälsa på de fina människorna som står bakom hela projketet, plåtat en hel del pressbilder och skivomslag.  Tycker mycket om den här byggnaden!

 
Det här stället är en renoverad kraftstation på Surte Åkeris industriområdet. Det byggdes 1946 och är från början ett reservkraftverk till Surte Glasbruk. Den har gått från att vara en ganska ruffig och bösig byggnad i dåligt skick till att ha blivit en kanonfin event-lokal, pop up-store och konferens- och festlokal för företagare. Här inne har det varit bl a chilimässor, bok-releasefest, julfest och flera öppet hus-dagar då det säljs både växter, fotokonst, inredning, kläder och fika.
 
 
Camilla Sporre, som är ägarinnan, var min hyresvärd när jag hyrde kontor på Kontorshotellet som ligger här i Surte. Vi har samarbetat en hel del tidigare med fotografering, och när Kraftstationen öppnades så fick jag äran att ha flera utav mina verk på väggarna (helt sjukt att se sina prints så stora - liksom två meter på långsidan. Woah!) samt sälja prints på några utvalada verk från Surte och Göteborg. Vi har bland annat Älvsborgsbron, fågeldammarna uppe vid Surtesjön, en gammal bubbla som står på åkeriets industriområde och Centralstationen.
 
 
Idag fredag har Kraftstationen sista öppet hus innan det är dags för ett litet sommarlov.
Bruksvägen 4, klockan 15:00 till 18:00 är det som gäller om du vill passa på att besöka denna byggnad för antingen shopping, eller bara kolla runt i den här fantastiska lokalen.
Och! Bara tio minuter norr om Göteborg. Bra vah!
 
 
Gå dit, omedelbums! (eller, när det öppnar så att säga...).

Harre gött, häääj!
Livet är stenkul utanför murarna.
Torsdag klockan 07:30 klev jag innanför dörren efter att ha avslutat ännu ett dygnspass på mitt extrajobb. Trött, mör i kroppen. Ställde mina väskor i köket, satte på en kanna kaffe och gick sedan till datorn för att börja redigera bilder. A never ending story, trots att jag börjar se ljuset i tunneln. För den här gången. För snart kommer det nya bröllop, och en hel festival att dokumenteras - då är det nya bilder som ska redigeras. Håhå! 
Men det kommer gå bra, måste tro på det. 
 
 
När klockan var närmare 10:00 plingade det till i WhatsApp-konversationen jag har tillsammans med min mamma och syster. "Nu pallar jag inte det här - nu drar jag till havet!" sa mamma. Och jag var inte sen att haka på.
26 grader visade termometern där utanför fönstret. Måste ut, och det nu. Livet är stenkul utanför murarna. 
Så jag laddade ännu en stor kanna kaffe i bryggaren för att fylla min termos, sprang ned till Coop och köpte tre wienerbröd för 20 spänn, rotfrukstchips och ett gäng bananer - sedan var jag redo för avfärd.
Mamma plockade upp mig och tillsammans åkte vi vidare till Kode och Vadholmen. 
 
 
Ännu en fantastisk fin dag ute hos Louise. Tänk att hon bor här!
Det är så att man börjar lipa lite varje gång man tänker på't.
Skickade en bild till Sami på den här båtbryggarn och skrev att han borde skaffa sig en båtplats här till sin båt han nyss skaffat. Hade ju varit fantastiskt. 
 
 
Bland de bästa sakerna i livet; termoskaffe. Och fika. Wienerbröd.
Den där termosen fick jag i julklapp för siåsädr...tre år sedan kanske? Har använt den så jäkla mycket bara på det senaste halvåret. Kopparfärgen har börjat släppa runt både termos och muggarna, men jag älskar den. Den är bäst. 
 
 
Bra utsikt hade man också. Vi mumsade wienerbrod och några "salladsrullader" eller vad man ska kalla det som mamma hade gjort på Louise salladsblad från växthuset. I dem hade hon färskost, rostbiff, rädisor och massor av gräslök. Det var så himla gott! De tog slut så fort så jag hann aldrig ta kort på't. Perfekt picknick-mat! 
 
 
Tycker det är så skönt att stå på bryggan och titta ned på havsbotten. Skulle vilja ha ett cyklop, flyta på vattenytan och bara titta ned mot botten. Det ser ut som ett konstverk, och tänk hur många djur som lever i de där små "moln-husen". 
Även om jag tycker det är fint, så tycker jag det är jätteläskigt att nudda botten. Är rädd för krabbor och allt sånt där, haha. Jättemesig är jag med det. Trots det, så väljer jag att hellre bada i havet än i sjö. Det är en helt annan känsla och miljö här, känner jag. Ett annat lugn, en speciell doft, tystnad. 
 
 
När jag var yngre var jag jäkligt modig när det kommer till att doppa sig snabbt. Det var bara rätt ned i vattnet, plöms! så vart det klart. Nu när jag är lite äldre så har jag blivit så himla kinkig och det tar typ en halvtimme för mig att doppa mig. Men! Finns det en brygga i närheten, eller i alla fall en liten högre höjd man kan hoppa från - då går det. Oftast. Låt mig bara gnälla i någon minut eller två så kan jag hoppa i sedan.
 
 
BÄÄÄÄÄÄÄM! 
(så låter det inte när man hoppar i, men det kändes så...)
 
 
Vet inte hur många gånger vi sa "Vilken kväll!", "Kolla hur det glittrar!", "Åh!", "Ah!" när vi satt där på klipporna och såg ut över vattnet. Det är bara att suga åt sig allt, varenda litet saltkorn från havet och varje solstråle från ovan. Det ger så mycket energi och man blir så glad.

När kvällen kom så började vi packa ihop oss. Badkläderna och handdukarna hade börjat torka på klipporna, maten var uppäten, kaffet slut och våra kroppar möra. Dags att åka vidare hem till Louise igen för lite käk...
 
 
Kvällssol över Parken! Svarten (deras ena katt) välkomnade oss hem när vi stängde bildörren efter oss och började gå upp mot husen. 
 
 
Allting blommar nu, till och med blommat över. Blir nog inte många blomster kvar till årets midsommarkrans tror jag. 
 
 
Vi bestämde oss för att göra varma mackor. Det är alltid gott. Mamma gick ut i trädgårn och plockade salladsblad och persilja ute i trädgården till en sallad, Louise skar purjolök och skinka till innehållet och jag öste på med ost, chili-ketchup och senap. På med lite timjan också - sedan in i smörgåshjärnet och ta-dah! Så gott!
 
 
Trött, mätt, mör, men glad efter en heldag ute på havet. Har verkligen levt Carpe fakking diem den senaste tiden. Nyttjat dagarna och verkligen gått in för att göra den här sommaren till den absolut finaste som någonsin varit.

Kom hem till Surte igen strax innan klockan 22:00. 
Det känns konstigt att stänga dörren efter sig. Det är så tyst, så tyst. Och vemodigt. Jobbigt. Det börjar långsamt krypa i kroppen när jag går in mot vardagsrummet. Har så blandade känslor för mitt hem just nu. Det är så personligt, men nästan lite för personligt nu. Det är så typiskt mig med allt vad det innehåller. Det sitter så mycket i väggarna som jag inte kan ta på. Mycket jag önskar att jag hade kunnat ta bort och slänga iväg, mycket jag önskar att jag hade kunnat placera i någon låda någonstans och ta fram ibland för att titta tillbaka på och tänka "Du tog dig igenom den här skiten också, Jossa-Kossa". 
Scrollar i Instagram-flödet innan jag ska somna, ser någonting som får det att knyta sig i magen igen och jag biter ihop för att inte bryta ihop. Det går så mycket upp, och så mycket ner. Kan skifta på en bråkdel av en sekund. Är så skör och känslig för allting. Jag vet inte riktigt vad jag har mig själv just nu.
Men, det ska nog va så nu för ett tag. Det är någon mening med det. Annars skulle det ju inte hända...

Carpe fakking diem. 
Harre gött, HÄJ! 
Du kan lalla runt i Vasa bäst du vill.
När jag var yngre var jag bergsäker på att jag skulle flytta till Göteborg när jag blev stor. Mamma, min syster Louise och jag åkte dit tillsammans ganska ofta för att shoppa, gå på bio, Liseberg etc när vi var mindre. Louise och jag tog ledigt från skolan och så åkte vi iväg tidigt på morgonen och kom hem senare samma kväll - helt schlutt var man då. 
Då var resan en enrom tripp. Göteborg var så stort och så himla långt bort.
 
Idag bor jag inte i Göteborg, men väldigt nära. Det tar sju minuter med pendeln från Surte och in på Centralstationen i stan. Himla smidigt. Väldigt glad för dessa förbindelser. 
 
 
Min kärlek till stan har inte svalnat. Speciellt inte såhär års. Skulle nog i framtiden kunna se mig själv bo någonstans i stan. Kanske. Vet inte. Eller, jo?
Var och när det kommer bli har jag ingen som helst aning om. Men jag gillar stan, det gör jag. 
Där inne på Storan har man gått på många konserter. Första gången jag såg Mustasch var där inne. 2007. Jag var 14 år, min syster 16. Vi stod längst fram och fick varsin puss på munnen av Ralf. Det va fint, tycker jag. 
 
 
Köpte häromdan en mjukglass med tuttifrutti-strössel på och satte mig vid kanalen. En Paddan-båt packad med turister åkte förbi. Guiden längst fram i båten pekade med hela handen åt både höger och vänster samtidigt som hon berättade på området. Jag vinkade glatt mot passagerarna på båten och några gamla pensinärsgubbar skrattade och vinkade tillbaka.
Kanske trodde de att jag var någon turistattraktion. 
"Här har vi en turist från Surte ätandes en glass i solens sken! Denna sortens fölk är inte så
bra på att kitta fönster men tycker väldigt mycket om att laga mat!".
 
 
På andra sidan kanalen parkerade en grön folkvagnsbuss. Den skulle jag vilja ha. Tänk att få åka på turné och turista med den i Sverige. Sova i den. Spela in blandband till bilstereon. Kära nån vad vackert det hade varit. 

Funderade på vad dessa gamla byggnader är för något. Är det kontor, eller lägenheter? Gissar mer på det första alternativet, men blir osäker ju mer man tänker på't. Har ju ingen som helst aning vad det är för företag som hänger där om så skulle vara fallet. 
 
 
Tog en sväng genom Trädgårdsföreningen för att titta på blommor och folk. Där inne var det full parra på de allra flesta. Flera små träningsgrupper överallt som gjorde olika övningar, både med och utan redskap. Helt rätt tycker jag, varför ska man stå inne på ett gym och träna när man kan vara utomhus? Älskar parker. Där händer allting.
 
 
Titta så det blommar! Det är som en målning allting...
 
 
Den här sommaren hoppas jag på mycket parkhäng i Göteborg. Det ligger ju så nära Surte, det är så lätt att ta sig in till centralen och därifrån promenera. En kaffetermos och en tunnbrödsrulle så är allt klart! 

Ska vi säga så? Ja. Bra.
Harre gött, hääääääj!